Förlossningsberättelse

Söndagen den 12 februari vaknade jag på morgonen av att allt var som vanligt. Efter någon timme, klockan 10, fick jag en sammandragning som inte gjorde ont men den höll i sig jättelänge. Efter det kom sammandragningar väldigt oregelbundet mellan 2 och 15 minuter. De kändes lite men gjorde inte ont alls. Var ute och lekte med Theodor på gården en stund tillsammans med grannarna och jag varnade dem lite smått att det kan vara något på gång, men att jag inte trodde det. Dagen förflöt på som vanligt och sammandragningarna gjorde inte ont. När det blev kväll så kom de mer sällan och kändes nästan inte alls. Lite besviken var jag nog men jag hade ställt in mig på att det nog inte var på riktigt. Gick och la mig halv 11.

Hann inte ligga ner många sekunder innan sammandragningarna kom tätare och gjorde lite ont. Tog två Panadol efter en halvtimme så jag skulle få sova men den verkade inte så halv 12 gav jag upp och steg upp. Satte mig i soffan och sa åt Robin att jag hade sammandragningar som gjorde så ont att jag inte kunde sova. Trodde ändå inte att det var på riktigt för de gjorde inte så ont. Kunde bra sitta i soffan och surfa. Började klocka värkarna och de kom med 3-4 minuters mellanrum och höll i sig 50 sekunder. Lite före ett så Ringde Robin till sin mamma och sa att det kan vara på gång. Mest undrade vi vad hon hade för jobbtider de närmaste dagarna men hon tyckte att hon bra kunde komma hit redan då fastän vi inte visste om det var på riktigt. En timme senare gick jag i duschen. Ännu var jag inte helt säker på om det var på riktigt. Det var skönt att sitta i duschen och jag sjöng mig genom värkarna. Mest Lily Allen låtar blev det.

När klockan var lite över två så sa jag åt Robin att han nog får ringa efter grannen för jag ville åka in och det var ännu ungefär en timme kvar innan hans mamma, syster och min mamma skulle vara framme eftersom de bor 2 timmar härifrån. Emma kom hit runt halv 3 och vi packade ner det sista och Robin hämtade bilen. Tog med min varma rispåse i bilen att ha på magen. Bänkvärmaren fick komma på också. 20 före tre startade vi. Det gick ganska bra att sitta i bilen trots värkar. De kom lite mer sällan i bilen och jag var rädd att det skulle avstanna. Var också rädd att bli hemskickad.

15 minuter senare parkerade vi på sjukhusets stora parkering som är en bit från sjukhuset. Kändes inte alls nödvändigt att bli körd till dörren för så ont gjorde det inte. Fick en värk när jag steg ur bilen och tre till på vägen upp mot sjukhuset. De gjorde inte så ont så jag kunde gå fastän de kom. Fick en i hissen också och den kändes mera för jag kunde ju inte gå där.

Klockan tre var vi inne på förlossningen. Barnmorskan som tog emot oss såg lite bekant ut och det kom fram att det var samma som när Theodor föddes. Tyckte inte om henne den gången så jag var lite besviken. Fick ligga i CTG kurva i 30 minuter. Det var nog något av det värsta jag varit med om. Då gjorde värkarna verkligen så ont att det knappt gick att andas genom dem. Började fundera med Robin lite på bedövning att jag nog ville ha PCB lika som sist för det gjorde nog så ont. Men värkpauserna var det bästa jag varit med om. Kände absolut ingenting då så jag svävade på moln. Hoppades att jag skulle ha öppnat mig åtminstone 4cm. När barnmorskan kollade hur mycket jag var öppen 25 före 4 så såg hon fundersam ut. Jag tänkte ”jaha, jag har inte öppnat mig nästan alls”. Men så var inte fallet. Helt öppet och bara huvudet och hinnorna kände hon av! Ni kan inte ana hur förvånad och glad jag blev! Hon sa åt mig att jag klarade det utan smärtlindring precis som jag skrivit att jag ville i förlossningsbrevet. Orsaken till varför hon inte kollade mig tidigare var för att hon tyckte att jag var å lugn när vi kom in till förlossningen. Fick ta på mig sjukhuskläderna och så började vi gå mot förlossningssalen. Hade varit i ”undersökningsrummet” fram till dess. På vägen dit fick jag en värk, och det var ingen vanlig värk. Det tryckte på så mycket att jag aldrig känt något liknande, eftersom jag aldrig hade krystvärkar med Theodor. Och att inte få trycka på, det var svårt! Trodde att ungen skulle ramla i golvet i korridoren. Till sist kom vi till förlossningssalen, samma som med Theodor-den längst bort. Fick ganska snabbt lägga mig i sängen på sida och börja krysta och så plötsligt var vår älskade efterlängtade dotter ute på en minut och vi hade blivit tvåbarnsföräldrar! Hon var helt perfekt från första sekund. Jag grät av både lycka och lättnad över att det var över. Tog en stund innan jag kom på att fråga av Robin vad det blev. Sen avnavling gjordes vilket jag hade önskat. Skulle egentligen få antibiotika vid förlossningen på grund av att jag hade GBS men det hann de inte med.

Hon åt 45 minuter och så länge hon gjorde det så fick vi in födesledagsbrickan och det var lika gott att äta nu som när Theodor föddes. Sen fick jag duscha och lillan vägdes. 3530gram, 50cm lång och 35cm i huvudomkrets. Apgar poängen blev 10/10/10 vilket enligt barnmorskan är väldigt ovanligt.Hon föddes klockan 03:51 den 13/2.

Sen fick vi så småningom gå över till BB avdelningen.

I förlossningsbrevet hade jag skrivit att jag ville ha det så naturligt som möjligt, undvika värkstimulerande dropp, inte ha epidural och så ville vi ha sen avnavling. Och allt det fick vi! Det brukar aldrig bli som man vill eller tänkt sig.

Jag hade förväntat mig en lång förlossning, ganska lik den med Theodor. Hade trott att jag skulle gå över tiden mycket mera än 3 dagar.

Den här förlossningen var 100 gånger bättre än jag någonsin hade kunnat drömma om och det gjorde inte alls lika ont som med Theodor. Det gick så snabbt och smidigt. Vattnet gick först när jag började krysta. Nu i efterhand är det lite läskigt att tänka på hur snabbt det gick. Tänk om vattnet hade gått redan i bilen. Då hade ungen kanske blivit född på parkeringen. Och om vi hade väntat hem barnvakterna så hade vi inte hunnit in. Och jag som var osäker på om det var på riktigt ännu 1½ timme innan hon är född. En väldigt lätt och smidig förlossning! Blev inte avskräckt från att skaffa fler barn;) Och barnmorskan var helt underbar den här gången!

Kan tillägga att förlossningen med Theodor tog 24 timmar och då hade jag värkar som gjorde ont med 3-4 minuters mellanrum och krystningen tog 46 minuter, så ganska stor skillnad!