Dagens promenad gav några våriga bilder och en liten pratstund med grannen. Den gav inte det som den var tänkt att ge: sovande unge. Nå, Wilma sov förstås men herr Trotsunge somnade bara nästan och blev pigg efter det. Har försökt börja se något positivt i allt men jag hittar absolut inget positivt i att han inte somnade idag för ni skulle höra honom nu. Bara skrik och gråt och så kommer det att vara hela dagen nu och tro mig, jag orkar inte vara ute med en unge som är övertrött idag så vi kommer att sitta inne resten av dagen, med undantag för ev. veckoslutshandlande. Nå, den här veckan har hittills varit så perfekt så något bakslag måste komma. Jag har i alla fall en ny inställning till allt nu. Allt kan inte gå precis som han vill. Det är bara att finna sig i det. Och tack vare den insikten och vårigt väder så har mitt humör varit på topp i princip hela veckan. Men nu med Theodors tjut i öronen så börjar huvudvärken smyga sig på. Tror ni han hålls kvar i lekhagen mera?!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar