Ja, idag är det faktiskt redan vecka 34+1 men i alla fall:) Trodde ryggen skulle gå av på mig under gårdagens bilresa. Börjar bli ordentligt obekvämt att sitta nu när bebisen dessutom ligger högt. Det enda som fungerar är att halvligga. Men utöver det så mår jag riktigt bra:) Jag har för mig att de inte försöker stoppa förlossningen mera nu om den skulle sätta igång vilket känns lite läskigt. Jag är inte alls på något sätt redo att bli tvåbarnsmamma ännu på några veckor! Det finns en del som ska göras praktiskt men det är mest mentalt som jag inte har hunnit ställa in mig på att det kommer en till. Och dessutom gör det ju ont att föda barn, kom jag på igår;) Nå, vi ska nu hoppas att det dröjer ännu några veckor och jag ställer in mig på att vara gravid 8 veckor till:) Inte mig emot, just nu i alla fall. Sen när det beräknade datumet är passerat så kan jag tänka mig att jag kommer att vara ganska ivrig att få träffa ungen:)
Känner igen mig i tankarna om att inte vara mentalt förberedd för den nya familjemedlemmen. Kollade just tillbaka i min egen blogg vad jag skrivit under det gångna året och i vecka 37 kände jag för första gången en riktig längtan efter bebisen och att föda ut den! Ännu veckan innan han föddes Malte skrev jag att det nog inte är brottom än, att den nog får stanna inne en stund. På den beräknade dagen började ju förlossningen och faktiskt tänkte jag då att "är jag faktiskt förberedd!!", men samtidigt kändes det härligt och jag tänkte ÄNTLIGEN!
SvaraRaderaMen det behövs nog 9 månader av graviditet. I alla fall när man har en annan liten person som tar upp så mycke av ens tid från förr.
Lycka till med slutrakan! Och ha ett ritkigt härligt 2012! Kanske vi ses vid ÖD här ännu innan lillasyskonet anländer :)