Har haft program precis hela dagen och det har varit riktigt roligt:) Theodor tyckte om att "simma" och det var skönt för mig att vara i vatten en stund. Sen god mat vid Amarillo (igen) och kaffe hos min fammos syster:) På kvällen åt vi mat hemma och vår kompis kom hit. Sen mellan 8-9 for både mina föräldrar och vår kompis hem efter att de ätit av bl.a. mina moccarutor. Theodor somnade snällt och lillungen boxas en hel del i magen så att jag nästan blir nervös att h*n ska ha vänt sig... Imorgon till rådgivningen:) Men först ska jag sova länge!
Just nu känner jag ingen brådska över att få ut ungen. Fastän det är helt fantastiskt att föda barn så är det på samma gång skrämmande trots att jag varit med om det förut. Nu vet jag ju hur ont det faktiskt gör;) Men jag tror nog att det är mindre skrämmande sen när jag gått över tiden och börjat längta ännu mera. Har inte riktigt förstått att det faktiskt är en fullstor bebis i min mage! Hur får man in det i hjärnan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar