Motgångar och besvikelser

Tja, Wilgot är ändå ganska glad idag så riktigt åt skogen är det kanske inte. Men alldeles tillräckligt ändå. Vi skulle få hit våra vänner idag. Sådana vänner som det krävs planering och timmar i bil för att träffa. Och barnen hade så sett fram emot det! Men nu blev det ändrade planer.
Inatt när jag skulle gå och lägga mig så vaknade Wilma och sa att hon var törstig. Hämtade vatten åt henne och kände hur varm hon var. Ner efter febertermometern och javisst, 39,5 grader och då mätte jag egentligen inte tillräckligt länge ens. Hon sa själv när hon fick veta att hon har feber att hon smittar ju ner alla i Botniahallen om hon far dit idag, så det blir bara jag och Theodor som far på motionsjippo och träffar våra vänner där istället. Annars var de alltså på väg hit efteråt. Blir så förundrad ibland över hur moget hon kan tänka. Man kan ju föreställa sig att en fyraåring kunde tjata om att få komma med trots feber.
Nu när jag tänker efter borde jag ha sett varningstecknen. Igår kväll sa hon själv vid sjutiden att hon vill i säng. Det händer liksom aldrig.
Barnen har redan haft feber i varsin etapp, förutom Wilgot konstigt nog. Så jag undrar vad det här är för evighetsflunssa?! Eller har hon varit för mycket i solen igår och druckit för lite? Kan man få så hög feber av det? Mycket vätska bara så ska det väl gå om, men det var verkligen inte roligt att hon blev sjuk just nu.