Pulsen på 200. Vickar nervöst på foten. Slänger mig framåt i stolen varje gång Finalnd närmade sig Kanadas mål, den första perioden. Biter på naglarna. Är glad att barnen sover med tanke på orden som kommer ur min mun. Sedan uppgivenhet. Trött. Och så i säng, med dåligt humör. Hade varit så kul med ett till guld! (Men silver är såklart jättebra också...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar