Idag var vi med om en lite obehaglig incident på bussen. Sällan det händer då... Men den här gången berodde det inte på bussen eller chauffören. När vi steg på bussen på vägen hem från öppet dagis så steg det på en grupp utvecklingsstörda och deras vårdare. Bussen var nästan tom men ändå placerade en av vårdarna en kvinna bredvid Theodor så han satt instängd mellan henne och fönstret. Han var som tur okej med att det satt någon annan där och inte jag. Jag hade tänkt sätta mig där men hann inte före så jag stod bakom med vagnen. Vårdaren satt mitt emot Theodor och efter ett tag tog hon fram sin mobil och tog några foton på Theodor och kvinnan. Kände mig väldigt olustig över att någon sitter och fotar Theodor men när jag sa det åt henne så påstod hon nog att hon bara fotat kvinnan. Men med tanke på hus mobilen var vinklad är jag säker på att Theodor också fastnade på bild. Sen började kvinnan bredvid Theodor lägga armarna runt Theodor och krama honom hårt. Inte okej. Vårdaren hjälpte till att få bort armarna så jag fick flytta Theodor någon annanstans. Han blev inte rädd av situationen i alla fall. Tur att han är så social och framåt. Och nu har det här obehaget inget att göra med att kvinnan var just utvecklingsstörd. Hade varit lika läskigt fastän hon inte hade varit det, om inte värre. Förstår inte varför vårdaren inte i första hand hade kvinnan sittande bredvid sig istället när det nu fanns plats.
Prästbesöket gick bra och var över på 10 minuter så Robin hann inte ens hem.
Nu äta mat och sen syjunta hela kvällen:) Me like!
Nämen! Så kan man ju faktiskt inte göra =/ det var väldigt konstigt att vårdaren placerade kvinnan bredvid Theodore! Det hade inte jag gillat och det har inte med att göra att kvinnan var utvecklingsstörd, utan mest att jag ska sitta bredvid mina barn punkt slut! Och varför sitta och fota någon annans barn??
SvaraRadera