Timmen

Nu börjar den. H*lvetestimmen. Ungarna blir alltid gnälliga och som jobbigast den här tiden. Sista timmen innan Robin kommer hem. Och mitt tålamod och goda humör börjar vara slut. Speciellt nu när jag också går och väntar på någon som inte verkar ha lika brått att träffa oss. De senaste dagarna har jag faktiskt haft lite huvudvärk vilket jag annars inte brukar ha. Märker att kroppen börjar vara färdig med graviditeten nu.
Om man nu ska räkna upp något positivt så har jag gjort en del hushållsarbete, städat sovrummet och plockat fram bb väskan så den står framme nu, färdigpackad sedan länge. Har också fäst några garnändan på babyfilten som jag glömt att fästa tidigare för det kan ju vara så att precis allt måste vara klart innan han vågar sig ut. Borde fixa fast basen till bilstolen lite bättre också. Tydligen hade jag gjort ett dåligt jobb sist fastän jag tyckte att den satt stabilt. Får väl göra ett nytt försök ikväll i brist på annat att göra. Fick lagt 1000 bitars pusslet färdigt i förrgår så det tar inte upp hela kvällen mera och jag kan inte börja med ett nytt före vi köpt hem en ram till det jag byggde nu. Håller på att läsa en bok på engelska också så det fördriver tiden en del förståss.
Det här är kanske min sista graviditet så många säger att jag borde ta vara på den här sista tiden nu men jag har ingen lust alls att göra det och vet inte heller hur de menar att jag ska göra det... Känner mig nog helt färdig med det här nu! Kommer säkert att sakna magen en del sen, men mest kommer jag nog säkert att sörja att jag kanske inte får uppleva flera förlossningar efter det här för det är den häftigaste upplevelsen som finns! Hoppas bara att det får bli en komplikationsfri förlossning och att det inte blir snitt. Skulle känna mig snuvad på upplevelsen annars. Men det viktigaste är såklart att bebisen mår bra! Lite nervös är jag nog ännu över att nacksvullnaden var så stor på vårt första ultra... Vill bara träffa bebisen och se att allt är bra med honom! Snart, snart. Även om jag måste bli igångsatt så är det bara 12 dagar kvar vilket ur en normal människas synvinkel inte är mycket alls. Men nu råkar jag inte tänka riktigt som alla andra för tillfället så ibland känns det som en evighet kvar.
Nå fick jag ganska många minuter att gå med att skriva det här så det borde återstå mindre än en timme tills Robin kommer hem. Skönt.