Wilma måste ha det inbyggt att hon ska gnälla en viss procent av dagen. I lekparken blir det alltid gnäll. Hon vill gunga. Jag lyfter upp henne i gungan och ger fart. Två sekunder är hon nöjd. Sen börjar hon säga "nä" och skruva på sig. Stannar jag då gungan och tar upp henne blir det skrik, gråt, slänga sig på marken, mera skrik. Låter jag henne vara så fortsätter hon säga nej och skruvar på sig. Det är alltså bara gnäll vid gungan. Och vad gör hon helst i lekparken? Jo, gungar. Tror att hon med flit försöker göra slut på mina nerver;) Vet inte vad andra tänker om mig när jag ibland låter henne stå vid gungan och skrika men jag bryr mig faktiskt inte heller. Det är nästan så jag småler åt hennes fasoner. Hennes skrik är så argt och inte som att hon är ledsen. Den här perioden går om. Det vet jag. Och det hjälper att veta det. Det här borde dessutom vara en kort fas på ca två månader och vi har redan haft det så här en månad. Så jag börjar se ljuset i tunneln. Men den största delen av dagen är hon snäll och rolig att umgås med.
När vi lägger henme i sängen på kvällen stiger hon alltid upp och gråter en stund. Jag räknade igår hur länge den stunden är. 11 sekunder. Sen är hon tyst och sover (oftast) hela natten. De senaste nätterna har hon vaknat. Vet inte om det beror på förkylningen eller på det att hon inte har sitt vanliga täcke just nu pga. läckande blöja(för övrigt har de börjat läcka igenom ofta nu. Får nog börja med en storlek större åt fröken. Storebror kissar kanske hälften av allt i wcn nuförtiden så han kan ha up&go dygnet runt).
Idag har vi varit i lekparken och tänkte fara till bibban och stan på eftermiddagen. Men här mellan behöver den blivande trebarnsmamman lite vila:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar