måndag 22 oktober 2018

När det som inte får hända händer

Höstlov för oss skulle innebära familjeresa till Stockholm. Som alltid inför resor finns det flera saker man fasar för att ska ske, exempelvis att någon ska bli sjuk eller att bilen ska paja. Den här gången hade vi dessutom lill*n i magen att tänka på, vilket gjorde det lite mer spännande. Har inte haft några problem alls under graviditeten så på det sättet fanns inget överhängande hot, men det är ändå lite mer spännande att åka iväg. 

På torsdag hämtade vi barnen från skola/förskola/dagis och informerade dem om att de får slänga in väskorna, gå på wc och sen åker vi. 13:10 var vi på väg. 



Vi stannade i Björneborg på wc-paus och Wilma och Wilgot ville byta plats i bilen. Återupptog färden mot Åbo och stannade i Raisio för ytterligare en wc-paus samt matpaus. Hade gjort pastasallad som vi åt utanför bilen. Hur mysigt som helst! Barnen hade fortfarande ingen aning om vart vi skulle. De gissade på Helsingfors, trots att vi nog sa att det här hade varit en väldigt lång omväg dit.


Hittills hade resan gått som på räls. Barnen hade inte bråkat alls, vädret var fint och bilen gick som vanligt. Men när vi startade från Raisio vände den lyckan. Laddningslampan i bilen lös, likaså motorfelslampan. Oh no. Det här ville man inte råka ut för ca två timmar innan båten skulle gå! Startade om bilen några gånger, men nej. Lamporna lös fortfarande. Jag googlade snabbt på hur långt man kan köra utan generator. Det visade sig att det helt beror på hur bra batteri bilen har. Vi la av all extra elektricitet i bilen, lamporna på parkering och chansade att vi skulle ta oss de återstående 11 kilometrarna till hamnen. Spännande kilometrar, när man vet att bilen när som helst kan dö. Men vi tog oss fram till hamnen och parkerade bilen. Väl där ringde vi försäkringsbolaget som skickade en bärgningsbil. Det gick ganska snabbt och vi hann till terminalen med god marginal. 


Bärgningsbilen tog bilen vår till en verkstad, och som tur var så hände det här på en torsdag vilket betyder att det fanns en vardag innan helgen = större chans att få bilen fixad.

Väl på båten bestämde vi oss för att ta bort bilen ur tankarna eftersom det ändå inte fanns något mer vi kunde göra nu. Barnen visste vart vi skulle först när vi kom till hamnen och faktiskt såg båten. Det var väldigt glada ungar kan jag lova! 


Båten kom iland okristligt tidigt och vi valde att promenera till hotellet för att fördriva lite tid. Köpte frukost som vi åt längs vägen, och väl framme vid hotellet (som låg 4km från hamnen) så var rummet såklart inte färdigt, men vi fick lämna väskorna. Gick till en lekpark invid hotellet och barnen fick leka en stund innan vi började gå mot Djurgården. Här visade min stegmätare 11000 steg och klockan var inte ens 10. Junibacken var vårt första stop och barnen tyckte så mycket om det stället. Jag också för den delen. Var några år sen jag var dit sist.



Vi åt lunch där och när vi kände oss klara med stället gick vi vidare till nästa hus: Vasamuseet. Barnen känner väl till Vasaskeppet och de var väldigt intresserade av allt i hela museet. Vi spenderade många timmar här, och hann gå igenom allt innan stängningsdags.


Lång promenad tillbaka till hotellet och lite bolibompa innan vi for till Pinchos med vår goda vän (Wilmas fadder). Barnen gillade maten...


...och Wilgot somnade sittandes. Robin bar honom nästan hela vägen tillbaka till hotellet sen. Lite tungt att vara fem år, gå ca 13km och inte ha fått tillräckligt med sömn natten innan.


På lördag sov vi länge (läs: alla andra sov länge, jag och bebis låg vakna från 06:12), åt ordentligt med hotellfrukost och vilade på rummet tills vi måste checka ut. Sen bar det av mot gamla stan med diverse omvägar och avstickare. Mötte upp med vår kompis igen och han spenderade eftermiddagen med oss. Cafébesök och middag på McDonalds hann vi med också. Sen var det bara att promenera tillbaka till terminalen och sätta sig på golvet i väntan på att få borda båten. Konstaterade att vi haft en riktigt bra resa dittills, trots bilmissödet. Alla nöjda och glada. 



Båtresan över gick riktigt bra också, bortsett från att vi fick en hytt längst bak i båten (=väldigt mycket oväsen från motorerna och bildäcksmekanismer) så jag låg vaken hela tiden vi var runt Åland. 

Bilen då? Jo den hade verkstan fixat på fredag. Det var generatorn som hade gett upp, så den blev utbytt och så gick bilen som smort igen. Åt frukost hos svägerskan i Åbo och besökte Ikea innan vi åter igen satte oss i bilen. Vi körde Åbo-Vasa i ett sträck, köpte lite frukostmaterial där och körde de sista 110km hem. 


En riktigt härlig resa hade vi! Märks att barnen blivit större nu när det går att resa såhär smidigt. Nästa gång blir det att släpa med barnvagn och blöjor igen ;) 

Och hur klarade en höggravid trebarnsmamma av att gå 20 kilometer på två dagar när hon normalt sett sällan kommer upp till ens 10000 steg per dag? Över förväntan! Lite ryggont, men det tror jag beror på många timmar i bil framom promenaderna. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar