Antar att en del av er kanske är lite nyfikna på graviditeten så jag tänkte ta en liten genomgång av de första veckorna.
Det var i början av april som vi fick veta att vi har vår fjärde skrutt på gång. Så overkligt att se ett plus igen efter paus från bebistillverkningen i fem år.
I vecka 9+1 var jag på ett privat ultra och fick se en pigg liten en med ett hjärta som slog fint. En stor del av oron försvann då kan jag säga. Men ni som följt mig länge kanske mins hur KUB gick den senaste gången, så vågade inte andas ut riktigt ännu.
De första veckorna mådde jag apa, men kunde ändå vara på praktik som tur var! Spydde inte, men hade nog illamående lika som tidigare graviditeter. Konstiga cravings också, och sen försvann matlusten helt. Åt några postafen, men det värsta gick över ganska snabbt.
I slutet av maj gjorde vi KUB ultraljud. Robin följde med och vi fick se en pigg liten krabat med fina hjärtklaffar, bra hjärnutveckling och alla fingrar och tår. Nacksvullnaden var minimal så trots att jag inte fick svaret i siffror ännu så andades vi ut. Dagen efter KUB fick jag risken för trisomier och den var minimal. Nu vågade vi äntligen berätta åt barnen vad som komma skall!
Ungarna blev väldigt nöjda över vad som väntar i julklapp ;)
Magen kom väldigt tidigt den här gången! Men nu de senaste veckorna så syns det inte så stor skillnad från vecka till vecka, annat än på morgonen när jag ligger i sängen. Livmodern tar helt sjuka former! Lika som tidigare, men andra ord.
I vecka 14+0, för en vecka sen, fick jag ett extra ultra eftersom jag hamnade in till sjukhuset med ambulans efter att ha släckt en brand hos mina farföräldrar. Läskig upplevelse, men nu vet jag åtminstone att jag fungerar bra vid krissituationer och så fick jag se bebis en gång till. Jag klarade mig undan kolmonoxidförgiftning som tur var, och mina farföräldrar har redan kunnat flytta in tillbaka så allt är frid och fröjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar