Den sista månaden

Nu återstår det inte mycket av den här graviditeten. Knäppt hur snabbt det gått den här gången! Är inne i sista månaden som brukar seeega sig fram, men hittills har jag inte tyckt att tiden går långsammare över huvud taget. Kan visserligen bero på att Robin har semester och att det ännu återstår en hel julkalender innan skrutt är beräknad. Räknar dock med att det blir lite längre så siktet är inställt på överburenhetskontroll 10 dagar efteråt, så är allt innan dess bara en bonus. Om ca två veckor ska vi på bröllop och det ser jag SÅ fram emot! Innan dess får lillungen snällt stanna kvar i magen. Femte graviditeten, och ganska tätt inpå senaste; hur mår man då? Mycket extra energi finns inte och jag fattar inte hur jag klarade av att flytta i vecka 39 sist!! Sjukt. Lite mer förvärkar nu än med Naya. Annars mår jag rätt så bra *ta i trä*. Får sova bra på nätterna, bara lite foglossning som kommit nu de senaste dagarna och dagarna flyter på helt enkelt. Hade sista läkarbesöket i måndags (första rådgivningsbesöket på fem(!) veckor) och det gav mig ingenting. Finsk läkare och hela besöket tog mindre än 10 minuter. Blodtrycket var bra åtminstone och huvudet neråt. Blev testad för GBS också, men har inte fått något svar så börjar ärligt talat tvivla på att läkaren fick iväg provet till laboratoriet... I mitt rådgivningskort hade hon skrivit in ett SF mått fastän hon inte ens kände på magen och ännu mindre hade något måttband framme. Så min tillit till henne flög minsann ut genom fönstret när jag märkte det, om inte redan tidigare. Suck. Om GBS resultat inte kommit in tills sta vecka så får jag nog ringa och kolla upp det (vart man nu vänder sig så när alla är på semester...). Ska rill rådgivningen nästa gång 6 dagar före BF. Tydligen inte så viktigt att ha täta kontroller på slutet när det är femte barnet... Rätt besviken på mödravården den här gången faktiskt. Borde nog framföra det högre upp också, och inte bara spy ut det här. Angående GBS så var jag positiv med Theodor (fick veta en vecka efter förlossningen när det orsakade en infektion hos mig), Wilma (hann inte få antibiotika under förlossningen för det gick så snabbt) och Naya (fick två doser antibiotika under förlossningen) så det känns som att risken för att jag ska ha det är ganska så hög, och jag vill gärna veta på förhand hur det ligger till. En annan sak som förblev oklart är om bebisen är fixerad eller inte. Så om vattnet går vet jag inte vad jag ska göra, eftersom det finns en risk att navelsträngen hamnar i kläm om bebisen är rörlig. Får väl lägga mig ner och ringa förlossningen om det skulle hända. Onödigt stressmoment att inte veta det, och jag kom såklart på det först efter besöket. Vet inte ens hur jag hade formulerat mig på finska för att fråga upp något sånt. Vi får hålla tummarna att ingenting drar igång innan mitt nästa rådgivningsbesök så får jag kolla upp det som förblev oklart. Rent praktiskt så är åtminstone allt klart inför bebis här hemma och bb-väskan borde vara färdig. Kommer knappt ihåg vad jag packat så bäst att kolla igenom allt en gång till. 

Om två veckor börjar skolan och då skickar jag iväg tre barn med bussen! Wilgot börjar ettan, Wilma tvåan och Theodor fyran! När hände det?! Har en hel drös med tandläkartider, rådgivningstider, blodprovstagning, frisörbesök och barnpolibesök ännu i augusti förutom besökskväll till skolan, föräldramöte, fotbollsmatcher och så min egna rådgivningstid så tror knappast att tiden kommer att sega sig fram! Njuter nog av sparkarna i magen, lugnet och förväntan som finns i luften innan vår familj växer. Det är verkligen en speciell tid de här sista veckorna! 

Äntligen!

Idag är det fredag! Och inte vilken fredag som helst, utan sista jobbdagen innan semestern för Robins del. Så härligt! Fyra veckor hemma med hela familjen, minus två dagar för barnen börjar skola precis innan Robins semester tar slut. Vi har inga storslagna planer utan kommer mest att göra små utfärder i närområdet. Barnen har fått ge önskemål och vi försöker anpassa aktiviteterna så att alla blir nöjda och glada. Får hoppas på fint (och inte för varmt) väder. Börjar bli jobbigt när det är varmt nu, känner jag. Har inte haft problem med det tidigare graviditeter. 

Idag ska jag få undan tvätthögarna i badrummet. Och ikväll blir det pizza för att fira semestern! Får se hur många dagar Robin sen hinner vara i jobb innan det blir lite pappaledigt. Han har bara en vecka jobb mellan semestern och beräknat datum så vem vet. Ca 2-7 veckor kvar nu. Mest troligt med typ 6. Tänk att man ska vara förberedd på att föda under så lång tid! De som ser på utifrån tycker att det är såå spännande att det kan dra igång när som helst (sen när man kommit närmare beräknat än jag gjort nu då) men själv lever man ju i det varje dag så det är inte alls lika spännande utan mest bara frustrerande att man inte vet när det kommer att ske. Nu har jag tacksamt nog inte kommit till den fasen när uppgivenheten tar över, men med några graviditeter i bagaget vet jag vad jag har framför mig ;) Är tacksam över att bröllopet vi ska på innfaller såpass nära beräknat datum att jag får fokusera på det först, så blir väntan förhoppningsvis inte så lång. 

Trevlig helg från oss soffhängare!

Typ en månad senare...

Liten bildbomd från midsommar och framåt.

Sista dagisdagen för i år! 

Dagens mage i vecka 33+0. Börjar känna mig ganska otymplig men samtidigt så tycker jag inte att jag ser så stor ut med tanke på att det återstår bara 7 veckor (+/-2). 

Naya somnade med huvudet på magen igår. Riktigt obekvämt för mig men så mysigt att hon fick ligga där en halvtimme och sova. 

Kolla penngreppet alltså! 

Hur kan halva sommarlovet passerat redan?! Ofattbart... Trodde sommaren skulle gå långsamt på grund av väntan på bebisen, men tydligen kör vi på i snabb takt ändå. Jag är numera mammaledig, vilket inte skiljer sig från sjukskriven alls. Vi har hängt på stranden några gånger, träffat släkt och vänner, sett på Theodors fotbollsmatcher och försökt hitta tidsfördriv istället för simskolan som blev inställd på grund av alger. Naya var på 1,5års kontroll och allt bra där. Jag var till rådgivningen i vecka 31+1 och allt bra där. Nästa besök är läkare i vecka 36+1 (fem veckor utan besök, känns ju så mystiskt men barnmorskan tyckte att det går bra) och sen vanligt rådgivningsbesök i vecka 39+1. Verkligen inte många besök kvar nu, men allt har varit bra och jag mår bra så ingen orsak att springa dit stup i kvarten antar jag. Sammandragningarna har lugnat ner sig. Eller rättare sagt, jag har inte haft regelbundna sammandragningar på någon vecka nu. Dock har de få som kommer ökat i intensitet så det känns att kroppen förbereder sig. Har dock siktet inställt på efter BF med tanke på tidigare erfarenheter. Bara Naya dom kommit tidigare och hon kom en dag före med vattenavgång vilket är relativt osannolikt att händer igen. Vi ska på bröllop 15.8 så innan dess vill jag inte ha ut någon bebis. Helst inte den dagen heller såklart, men efteråt så ska jag väl vara så redo jag blir. 

Femte barnet, hur förbereder man sig då? Well, jag har läst "Föda utan rädsla" igen en gång. Så. Bra. Bok. Rekommenderas varmt! Och så har jag funderat över tidigare förlossningar och börjar se samband mellan olika saker. Siktar på att klara mig utan medicinsk smärtlindring eftersom jag med erfarenhet vet att mina förlossningar går bättre då, eller åtminstone krystfasen. Ska vara i rörelse så mycket som möjligt och vill gärna hänga över en "sjal" som hängs i taket (vilket erbjuds här numera och jag tror att det passar mig riktigt bra). Jag skulle föredra att det startar med värkar och inte vattenavgång, men det kan man ju inte bestämma över. Kommer ihåg smärtan väldigt bra sen sist, men mest känner jag mig nog peppad inför förlossningen. 

Något som ändå känns bra just nu är att det återstår minst en månad tills jag blir fembarnsmamma. Naya är inne i en period där hon inte vill somna riktigt enkelt så den fasen vill vi gärna komma ur. Vi behöver nog några veckor till, både Naya och jag. Men det börjar bli ganska obekvämt med magen så det är samtidigt skönt att det inte återstår SÅ lång tid. Under 50 dagar till BF så kanske 60isch på riktigt då. 

BB-väskan är halvvägs packad, hyllor uppsatta på väggen där Nayas nya sovhörna ska komma så småningom (säkert när Robin får semester om två veckor), kläder och blöjor tvättade (tygblöjorna då alltså) och syskonvagnen provad på grusväg, skogsväg och på stranden. Har en del jag vill göra innan bebisen kommer men min ork är nästintill obefintlig så mycket blir det inte gjort här. Borde sy klart Nayas nya tygblöjor dock, för de gamla börjar vara på sista visan, så det kanske blir kvällens projket (efter matlagning osv). Kräver nog en hel del att hålla igång ett stort hushåll, men stora barnen hjälper till väldigt mycket! 

Och på tal om något helt annat så var vi på våra vänners inflyttningsfest igår, utan barn! Kom hem typ ett på natten. Andra gången Naya sover borta, och det hade gått bra. Blev ingen vidare sovmorgon idag dock för Theodor hade fotbollsmatcher i Kokkola redan på förmiddagen, men det var roligt att se på matcherna också. Vi fuskade med matlagningen och åt på McDonalds efteråt, vilket sker typ aldrig. Blir ju ingen semesterresa i år, åtminstone ingen längre bort så passade på att äta lite snabbmat en vanlig söndag istället ;) 

Nej nu kallar köket och ingredienserna till grynostplättar! Ha en skön söndagskväll allihopa :)

Det var en kväll i juni...

Snart har en vecka av min sjukskrivning passerat. Inga fler episoder med regelbundna sammandragningar som tur är! Endast enstaka här och där, oftare om jag är mer aktiv. Har därför lärt mig att vila så mycket det bara går (med fyra barn hemma är det inte SÅ stor skillnad från att vara på jobb dock...). Saknar jobbet redan, men som med det mesta så tar det en tid innan man anpassat sig till den nya situationen. Naya har fått vara hemma hittills, men imorgon tror jag faktiskt att hon får ta en dagisdag så jag hinner vila ordentligt. Vi betalar ju ändå för den kommande vecka, och så trivs hon så bra på dagis att jag gärna ger henne några dagar till där. 

Idag har vi firat min pappas födelsedag. Åt goda kakor, satt ute i solen och så plötsligt stod det en ko mitt på gården! Man borde väl kanske vara van med sånt, när man vuxit upp på en bondgård, men jag vet faktiskt inte om jag ens sett att en ko skulle ha rymt tidigare. Gubbarna fick in den tillbaka utan större problem. 

Naya hade en riktigt dålig dag sömnmässigt. Hon ville inte somna och till sist blev hon övertrött och det enda som dög var att jag gick omkring med henne i famnen. Flashback från bebistiden, heh... Min rygg gillade inte det! Nå, nya tag imorgon då. Ska ut och äta med jobbet vilket jag ser fram emot, och så fyller Robin år så jag ska baka en tårta åt honom. För min del är det exakt ett halvt år tills jag fyller 30, och på fredag blir Naya 1,5 år! Hon pratar helt galet mycket nu. Springer och sjunger konstant. Plockar undan saker på sina rätta ställen och avgudar sina syskon. Det är en så härlig ålder det här! Favoritsångerna är "lille katt", "kan du säga vem jag är" och "matklockan". Det är så roligt att höra när hon sjunger alla ord, fastän alla kanske inte är helt rätt. Pottan går hon på mellan blöjbyten (vilket vi hållit på med över ett år nu!). Inte många våta blöjor om dagen nu, och faktiskt flera dagar sen någon bajsblöja. Tygblöjor använder vi ännu, förutom på natten, och jag har köot tyg till nya som jag egentligen borde sitta och sy nu (men ryggen säger stop). 

Bekräftande bebis så har jag nu tvättat babykläder och vikt in dem i byrån. Känns overkligt att de ska användas om ca två månader! Nästa projekt blir att flytta Nayas säng till andra ändan av rummet. Hon kommer inte att tycka om det... Men bättre att flytta den nu innan bebis kommer åtminstone! Nu ska jag jaga iväg stora barnen i säng här. Och sen ta det lite lugnt i soffan innan jag själv ska ta natt. 

Visst hittade jag för övrigt en söt sommarklänning på loppis igår?! 4€ kostade den och så sydde jag om den lite så skärningen för midjan kom högte upp så den passar kalaskulan! 

En natt på förlossningen alldeles för tidigt

Som rubriken lyder så spenderades förra natten på förlossningen. Eller egentligen på BB-avdelningen. Fick en massa sammandragningar efter jobbet igår, trots att jag tagit det riktigt lugnt, druckit mycket och knappt varit ute alls. Efter en panadol och några timmars väntan ringde jag in och de ville ha in mig på koll. Hoppade i bilen efter att ha packat ner lite tidsfördriv (tur det!). Väl framme fick jag vänta en timme på att få komma till läkaren. Ultraljud gjordes och bebis har gott om fostervatten och livmodertappen är lång och relativt opåverkad. Lite öppnar den sig inifrån men det var ingen fara. Blev skjutsad vidare till ett rum på BB där man tog ctg kurva, la infart i armen, fyllde på med vätska samt två tabletter värkstoppande. Sammandragningarna stannade av nästan genast och sen var natten lugn, bortsett från sömnlöshet på grund av sängen som var tippad med huvudändan ner samt ljuset från sommarnatten. Det hotades med ambulans till Uleåborg om värkarna hade blivit värre eftersom jag bara är i vecka 28+5 och de inte sköter så små bebisar här. Som tur var så var allt lugnt under natten och efter ctg kurva och svar från urinprovet  vid lunchtid (som inte visade något avvikande) fick jag åka hem igen. Blev dock sjukskriven resten av tiden jag hade kvar på jobb, så jag körde via jobbet och lämnade in papper, pratade med kollegorna och plockade ihop mina saker. Inte var jag klar med jobbet ännu, men hälsan går före såklart. Nu blir det en lugn sommar i soffan/solstolen. Hade tänkt åka med till Helsingfors på urnsättning men det vågar jag nog inte. Tänk om något skulle starta där och jag hamnar att ligga flera veckor där! Att vara ifrån Naya en natt var redan alldeles tillräckligt för det här mammahjärtat. Ska göra allt i min makt för att få sova hemma i egen säng åtminstone 10 veckor till! Har varit så bortskämd med lugna graviditeter de senaste gångerna så det här överrumplade mig verkligen. Får nog ställa om hjärnan litegrann nu. Bebis ligger tydligen med huvudet uppåt ännu och läkaren började prata om vändningsförsök i vecka 35-36. Är dock inte fundersam över det i och med att våra tre mellanbarn alla vänt sig rätt ganska sent. 

Nu en bit cheesecake, stickning och Friends, i soffläge. 

En uppdatering sent i maj

Oj idag kom den, om så endast för en dag, sommarvärmen! Ännu klockan 22 var jag ute med bara sommarklänning och skruvade Theodors cykel. Han ska på utfärd med skolan imorgon och jag hade glömt bort att den krånglat, cykeln. Men nu är den i skick och vi är redo för morgondagen som utlovats bli kall och regnig. Snart nalkas sommarlovet för barnen, något som kommer på plötsligt. Men tre veckor efteråt får jag semester och mammaledigheten börjar direkt efter. 17 jobbdagar kvar räknade jag ut här en dag. Så. Lite. Kommer nog att sakna jobbet mitt... 

Vad har vi pysslat på med då? Nå, timmarna räcker inte till på dygnet. Vi har orienterat i skogen vilket var riktigt mysigt! Jag har nätshoppat en hel del (tyg till tygblöjor, nappar åt bebis, ny vattenflaska åt Naya, haklapp, vagnpäls) och så köpte vi en syskonvsgn! Ville ha en Emmaljunga double viking och det blev en Emmaljunga double viking. Så nöjd! Den står tvättad (och intäckt) under trappan i väntan på passagerare. Den yngsta passageraren borde göra entré om mindre än 3 månader! Men det kan gott och väl bli lite mer än tre månader också. Under 100 dagar ska vi åtminstone tro att väntan blir. 

Jag har bakat en daim cheesecake som blev gudomligt god! Och virkat klart babyfilten, som Naya genast provade. Jag har också målat klart i Wilmas rum så nu får jag stryka det från min att-göra-lista. Vi har också varit på begravning, via Zoom. Så märkligt och overkligt men ändå tur att vi fick delta på något sätt. Barnen förstod stundens allvar och uppförde sig exemplariskare(?) än någonsin förut. Och Naya härmade allt hon hör ungefär, som vanligt. "Herren bjöd" sa hon när sista versen på "Tryggare kan ingen vara" klingat ut. Ljuvliga unge! 

Gällande det fysiska måendet så är järnvärdet fortfarande lite lågt så jag får snällt knappra vidare på järntabletterna. Har en tendens att inte lägga mig i tid numera. Skyller på ljuset, och värmen. Samt det faktum att jag vill ha flera timmar på dygnet! Ångrar mig alltid på morgonen, men behöver inte sova dagtid så antar jag får den sömn jag behöver. Börjar bli lite tungt att böja mig ner nu, och magen har blivit ganska stor. Tänk att det redan borde vara ca 1kg bebis där inne! Galet. Annars är allt bra med mig. Inga större mängder sammandragningar, ingen foglossning, liite ryggont ibland bara och så håller sig de nattliga sendragen borta så länge jag kommer ihåg att dricka mycket vatten! 

Nej nu får jag nog ta och svälja vitaminerna, borsta tänderna och gå i säng. Vi har för övrigt skaffat mörkläggningsgardiner i sovrummet och Naya började genast sova till 9 på helgerna istället för 7. Hur bra!!

BF+10 år

16 maj. Dagen vi väntade på, då för 10 år sedan. Idag skulle vår förstfödde ha blivit 10 år om han behagat komma ut på beräknat datum, men istället får han snällt vänta ytterligare 16 dagar på sin födelsedag. Theodor föddes nämligen i vecka 42+2! Tur att jag inte visste om att väntan skulle bli SÅ lång, han som redan i vecka 28 försökte ta sig ut... 10 år senare står jag fortfarande gravid, om än med barn #5 istället för #1, något längre hår, något tyngre kropp och något lyckligare. Tänk att det gått 10 år! Kommer ännu ihåg frustrationen över att vakna upp varje morgon utan något tecken på att Theodor skulle kunna tänka sig komma ut. De 16 dagarna var absolut de längsta i mitt liv och de lärde mig att aldrig ta för givet att något barn tänker komma ut tidigare än så. Nu har hans syskon, som tur är, inte varit lika envisa men det är inget jag tar för givet när jag är gravid. 

På tal om beräknat datum så är vi nu nere på tvåsiffrig nedräkning inför lillskruttens ankomst! (Även om det i praktiken kan innebära ca två veckor utöver det) Känns åtminstone bra att ha kommit fram till "nedräkningen". Tredje trimestern närmar sig och jag känner mig verkligen gravid nu sen ett par dagar tillbaka. Magen blev plötsligt tyngre och halsbrännan kom som ett brev på posten. Klarade för övrigt sockerbelastningen utan problem, vilket var skönt. Alla värden fina också. Fint så! Jakten på syskonvagn är i full gång här och jag handarbetar en hel del åt bebis just nu. Roligt att pyssla på med sånt även om det ännu är ganska länge kvar. Nu är min stora önskan att vi ska få någon värme! Igår för 10 år sedan var det 28 grader! Igår snöade det. Värmerekord för i vår ligger väl runt +11 grader skulle jag tro, och varmare än så är inte utlovat de kommande 10 dagarna. Jag vill kunna gå ut utan mössa, vantar och vadderad jacka! Det är väl inte för mycket begärt? Kanske innan jag går på semester...

Och så en bild med 10 års mellanrum! Om ytterligare 10 år fyller ungen 20... 

Allt mellan himmel och jord

Ett hopp på en halv månad ungefär och mycket är sig likt, men ändå inte. En av mina trognaste bloggläsare, min mormor, finns inte bland oss mer. Tacksam över att jag fick ha henne i nästan 30 år. Inte alla förunnat! Men livet rullar på, och det måste det ju göra. Jobbet kallar, vi ser slutet på hemskola (2 dagar kvar!) och Nayas snabba utveckling just nu är extremt underhållande! Vi (jag) håller på att måla om Wilmas rum, jagar syskonvagn och handarbetar så fort jag kommer åt att göra det. Har firat första maj, morsdag, sökt ett jobb och hållit i mitt splitternya syskonbarn för första gången! Magen växer, jag blir inte permitterad och snön som föll idag var förhoppningsvis den sista på länge! Mycket att vara tacksam över. De kommande veckorna innehåller bland annat sockerbelastning, möten, rådgivningsbesök och begravning (via videolänk pga. corona samt avståndet). Några veckor kvar i jobb och sen kallar semester och mammaledigt! Så konstigt snabbt det gårt ändå. Sommaren kommer antagligen sega sig fram, men vad gör det sålänge vi får härligt sommarväder. Och barnens aktiviteter börjar återgå till det normala så kanske jag ännu i sommar får sitta bredvid fotbollsplanen. Hoppas!  En liten bildbomb på det. 

Duktig ettåring och järntabletter

Trodde att den här graviditeten skulle följa samma mönster som de tidigare, men ibland överraskas man ändå. Som idag när det var dags för FPA-papper besöket. Gnällde lite över att jag varit trött den senaste tiden, men det har varit mycket på jobbet och så allmänt slut av alla coronabiverkningar på samhället, så BM trodde att det säkert beror på det. Hb kollar de ändå alltid och jag berättade (ny BM för mig) att jag minsann aldrig legat under 120 och sist låg hb på 130 så det är knappast något konstigt där. Nåja, resultatet visade något annat. Nere på 111 så nu får jag glatt börja knapra järntabletter här. Så länge de hjälper har jag inget emot det. Jobbigt att vara trött! 

Utöver det såg allt bra ut. Lite svårt att höra hjärtljuden eftersom ungen låg och sparkade mot dopplern hela tiden, men det tickade på fint runt 150 slag per minut. Magen växer och vikten rör sig sakta men säkert uppåt. Sockerbelastning står näst i gravidkalendern min. Ser inte fram emot, men vet att jag överlever det också. 

Känns bra att ha kommit så långt att jag hör till förlossningen om något skulle ske, men ännu återstår ca fyra månader innan vi får träffa vår bebis. Längtar så! 

Häromdagen gick jag hem från jobbet. Så härligt, vårigt väder att jag inte kunde låta bli! Köpte en god glass också på vägen hem. Dagen efter skulle jag vara lika hurtig men det slutade med rätt många sammandragningar så jag får nog ta och använda bilen när jag kan och låta bli att vara så envis...

Naya är förresten i en så rolig ålder nu! Kommer fler nya ord per dag och hon sjunger och dansar konstant. Hon börjat bli så stor, vårt troll. Idag hade hon fått tag i mitt glas med dricka medan jag var på toa. När jag kom ut stod hon med en kökshandduk i handen och torkade upp det hon hade råkat spilla på golvet. Min lilla hjälpreda :) Skorna åker också in i skohyllan och mössan i rätt korg. Hoppas det håller i sig, för hennes storasyskon är inte lika duktiga med var sak på sin plats ;) Hon kommer nog att bli en så bra storasyster! 

Gravid under Corona

Känner att gravid kanske inte är det optimala tillståndet under pågående pandemi, men innan viruset ens hittat sitt första offer så hade vi ett plus på stickan så det behövde vi inte ta i beaktande. Nu är det som det är och man får göra det bästa av situationen. Rent konkret har jag inte drabbats så mycket av restriktionerna, men 20 veckors ultra fick man inte ha med någon till så dit var jag själv. En droppe i havet jämfört med vad andra hamnat att offra. 

Lite nervös inför hösten är jag dock. Om alla restriktioner håller i sig ända till augusti så blir det spännande att se hur det går med förlossning och bb-tiden. Som läget är nu får man ha med sig en frisk person i förlossningssalen, men ingen annanstans. Det innebär alltså att man när man kommer in till förlossningen för undersökning måste vara där själv tills man får komma till en förlossningssal. Samma sak om man blir igångsatt så får stödpersonen inte vara med innan man har såpass aktivt värkarbete att man får komma till förlossningssal. Vid snitt får man inte heller ha med någon. Och sen när man flyttas över till bb är det "tack och hej" till stödpersonen och så ses man nästa gång när man åker hem från bb. Förstår såklart varför de har dessa restriktioner men det känns ganska ledsamt att behöva vara ensam (även om man inte är helt ensam för personalen finns ju där för en). 

Hur jag ska klara mig borta från Naya flera dagar är väl största dilemmat. Och hur man gör med barnvakt om man ännu då inte får träffa folk? Som tur är så är det inte första barnet för vår del så vi vet lite vad vi har att vänta. Borde gå ganska snabbt och förhoppningsvis kommer det igång av sig själv. Känns jättekonstigt att prata förlossning redan nu, men med tanke på omständigheterna så känns det ändå relevant att mentalt lite förbereda sig på hur situationen kan se ut då. 

Jag har ca 2,5 månader kvar i jobb innan min mammaledighet börjar. Som det ser ut nu hör gravida inte till riskgrupp, men FPA har uttalat sig att man kan ha rätt till särskild moderskapspenning på grund av viruset om man jobbar t.ex. inom småbarnspedagogik vilket jag gör. Jag känner mig inte nervös för min egen skull, eftersom jag är grundfrisk, men har många omkring mig (på säkert avstånd i dessa tider) som knappast skulle ha det riktigt lätt om de blev sjuka. Så mest rädd att smitta ner t.ex. personal inom sjukvården. Tillsvidare jobbar jag på avvaktar hur det utvecklas här omkring. Hittills bara 13 fall bekräftade inom vårt sjukvårdsdistrikt så ännu har det inte riktigt fått fotfäste här (men det kommer antagligen att ske så småningom). Man lever nog en dag i taget i dessa tider, och när det här är över och allt återgår till det normala så förtjänar alla föräldrar till skolbarn en medalj, för att hålla hemmaskola samtidigt som man jonglerar med jobb är inget man gör med en klackspark! 

Nu väntar förberedelser inför morgondagens hemmaskola/Wilgotunderhållning/dagis/jobb. Barnen ska börja ha videomöten nu så måste få tekniken att fungera så bra att de själva får igång allt, för de är ensamma hemma den tiden på dygnet som det ska ske. De får nog vara duktigare än de skulle behöva nu, barnen...