Ett hopp på en halv månad ungefär och mycket är sig likt, men ändå inte. En av mina trognaste bloggläsare, min mormor, finns inte bland oss mer. Tacksam över att jag fick ha henne i nästan 30 år. Inte alla förunnat! Men livet rullar på, och det måste det ju göra. Jobbet kallar, vi ser slutet på hemskola (2 dagar kvar!) och Nayas snabba utveckling just nu är extremt underhållande! Vi (jag) håller på att måla om Wilmas rum, jagar syskonvagn och handarbetar så fort jag kommer åt att göra det. Har firat första maj, morsdag, sökt ett jobb och hållit i mitt splitternya syskonbarn för första gången! Magen växer, jag blir inte permitterad och snön som föll idag var förhoppningsvis den sista på länge! Mycket att vara tacksam över. De kommande veckorna innehåller bland annat sockerbelastning, möten, rådgivningsbesök och begravning (via videolänk pga. corona samt avståndet). Några veckor kvar i jobb och sen kallar semester och mammaledigt! Så konstigt snabbt det gårt ändå. Sommaren kommer antagligen sega sig fram, men vad gör det sålänge vi får härligt sommarväder. Och barnens aktiviteter börjar återgå till det normala så kanske jag ännu i sommar får sitta bredvid fotbollsplanen. Hoppas! En liten bildbomb på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar