Duktig ettåring och järntabletter

Trodde att den här graviditeten skulle följa samma mönster som de tidigare, men ibland överraskas man ändå. Som idag när det var dags för FPA-papper besöket. Gnällde lite över att jag varit trött den senaste tiden, men det har varit mycket på jobbet och så allmänt slut av alla coronabiverkningar på samhället, så BM trodde att det säkert beror på det. Hb kollar de ändå alltid och jag berättade (ny BM för mig) att jag minsann aldrig legat under 120 och sist låg hb på 130 så det är knappast något konstigt där. Nåja, resultatet visade något annat. Nere på 111 så nu får jag glatt börja knapra järntabletter här. Så länge de hjälper har jag inget emot det. Jobbigt att vara trött! 

Utöver det såg allt bra ut. Lite svårt att höra hjärtljuden eftersom ungen låg och sparkade mot dopplern hela tiden, men det tickade på fint runt 150 slag per minut. Magen växer och vikten rör sig sakta men säkert uppåt. Sockerbelastning står näst i gravidkalendern min. Ser inte fram emot, men vet att jag överlever det också. 

Känns bra att ha kommit så långt att jag hör till förlossningen om något skulle ske, men ännu återstår ca fyra månader innan vi får träffa vår bebis. Längtar så! 

Häromdagen gick jag hem från jobbet. Så härligt, vårigt väder att jag inte kunde låta bli! Köpte en god glass också på vägen hem. Dagen efter skulle jag vara lika hurtig men det slutade med rätt många sammandragningar så jag får nog ta och använda bilen när jag kan och låta bli att vara så envis...

Naya är förresten i en så rolig ålder nu! Kommer fler nya ord per dag och hon sjunger och dansar konstant. Hon börjat bli så stor, vårt troll. Idag hade hon fått tag i mitt glas med dricka medan jag var på toa. När jag kom ut stod hon med en kökshandduk i handen och torkade upp det hon hade råkat spilla på golvet. Min lilla hjälpreda :) Skorna åker också in i skohyllan och mössan i rätt korg. Hoppas det håller i sig, för hennes storasyskon är inte lika duktiga med var sak på sin plats ;) Hon kommer nog att bli en så bra storasyster! 

Gravid under Corona

Känner att gravid kanske inte är det optimala tillståndet under pågående pandemi, men innan viruset ens hittat sitt första offer så hade vi ett plus på stickan så det behövde vi inte ta i beaktande. Nu är det som det är och man får göra det bästa av situationen. Rent konkret har jag inte drabbats så mycket av restriktionerna, men 20 veckors ultra fick man inte ha med någon till så dit var jag själv. En droppe i havet jämfört med vad andra hamnat att offra. 

Lite nervös inför hösten är jag dock. Om alla restriktioner håller i sig ända till augusti så blir det spännande att se hur det går med förlossning och bb-tiden. Som läget är nu får man ha med sig en frisk person i förlossningssalen, men ingen annanstans. Det innebär alltså att man när man kommer in till förlossningen för undersökning måste vara där själv tills man får komma till en förlossningssal. Samma sak om man blir igångsatt så får stödpersonen inte vara med innan man har såpass aktivt värkarbete att man får komma till förlossningssal. Vid snitt får man inte heller ha med någon. Och sen när man flyttas över till bb är det "tack och hej" till stödpersonen och så ses man nästa gång när man åker hem från bb. Förstår såklart varför de har dessa restriktioner men det känns ganska ledsamt att behöva vara ensam (även om man inte är helt ensam för personalen finns ju där för en). 

Hur jag ska klara mig borta från Naya flera dagar är väl största dilemmat. Och hur man gör med barnvakt om man ännu då inte får träffa folk? Som tur är så är det inte första barnet för vår del så vi vet lite vad vi har att vänta. Borde gå ganska snabbt och förhoppningsvis kommer det igång av sig själv. Känns jättekonstigt att prata förlossning redan nu, men med tanke på omständigheterna så känns det ändå relevant att mentalt lite förbereda sig på hur situationen kan se ut då. 

Jag har ca 2,5 månader kvar i jobb innan min mammaledighet börjar. Som det ser ut nu hör gravida inte till riskgrupp, men FPA har uttalat sig att man kan ha rätt till särskild moderskapspenning på grund av viruset om man jobbar t.ex. inom småbarnspedagogik vilket jag gör. Jag känner mig inte nervös för min egen skull, eftersom jag är grundfrisk, men har många omkring mig (på säkert avstånd i dessa tider) som knappast skulle ha det riktigt lätt om de blev sjuka. Så mest rädd att smitta ner t.ex. personal inom sjukvården. Tillsvidare jobbar jag på avvaktar hur det utvecklas här omkring. Hittills bara 13 fall bekräftade inom vårt sjukvårdsdistrikt så ännu har det inte riktigt fått fotfäste här (men det kommer antagligen att ske så småningom). Man lever nog en dag i taget i dessa tider, och när det här är över och allt återgår till det normala så förtjänar alla föräldrar till skolbarn en medalj, för att hålla hemmaskola samtidigt som man jonglerar med jobb är inget man gör med en klackspark! 

Nu väntar förberedelser inför morgondagens hemmaskola/Wilgotunderhållning/dagis/jobb. Barnen ska börja ha videomöten nu så måste få tekniken att fungera så bra att de själva får igång allt, för de är ensamma hemma den tiden på dygnet som det ska ske. De får nog vara duktigare än de skulle behöva nu, barnen... 

Vi blir en till!

Några har vetat det redan, andra kanske gissat det (speciellt om man sett mig de senaste två månaderna) men för en del är det säkert en överraskning. Vi ska bli sju i familjen!

En vanlig dag i coronatider

5:30 pep första alarmet i morse. Snoozade några gånger innan jag steg upp och åt frukost. Jag fungerar inte utan frukost längre. Blivit vuxen kanske? Naya vaknade också så jag åt min frukost i sängen med henne bredvid. Mysigare start på dagen finns inte! Sen blev det lite brått iväg som vanligt. Släppte av Robin på hans jobb (så skönt att han jobbar här nära nu så vi kan dela på bilen!) och förde Naya till hennes avdelning till lite före sju innan jag gick vidare till min avdelning. Jobbar på som vanligt till kvart före elva då jag ringer och kollar hur det går för de hemmavarande barnen samt instruerar om dagens lunch (gårdagens rester att värma i mikron). Jobbar vidare till 13 och då hämtar jag Naya och kör hem. Hjälper barnen med hemuppgifter som blivit ogjorda, äter mellanmål, byter en bajsblöja och bakar en sockerkaka till fredagskaffet. Nu ska jag snart hoppa i bilen och hämta Robin från hans jobb innan jag sätter igång med middagen. Efteråt ska jag försöka få med familjen på en promenad nu när det äntligen slutat snöa. Vräkte ner något otroligt idag på förmiddagen.

Mellan varven läser jag nyheter, lite halvt engagerad bara. Så trött på den här krisen nu och den förutspås bli lång, åtminstone här i Finland. Tycker synd om barnen som inte får normal skolgång, tycker synd om lärarna som hamnar att jobba på ett helt annat sätt och sen alla som påverkas av den här krisen ekonomiskt! Men det här kommer också att passera och oftast håller jag humöret uppe. Är bara ibland som man inser vidden av spektaklet och känner sig så hopplöst liten. Får vara tacksam över att det inte går någon nöd på oss. Vardagen fungerar och vi orkar. Dessutom hör vi inte till några riskgrupper och vi träffar inga människor förutom kollegor och Naya sina dagiskompisar, så det känns som att vi drar vårt strå till stacken.

Uppdatering från soffan

God förmiddag från Holmlunds hemmaskola! Fast bilden är från igår, och just nu är alla fyra ungar uppe och ser på något barnprogram utan min tillåtelse (men man ska välja sina strider och just nu väljer jag att ligga på soffan i lugn och ro några minuter innan jag ska laga mat, igen). En vecka har jag varit hemma med sjuka barn nu, fast idag räknas nog ingen som sjuk längre. Ingen feber, Wilgot har lite hosta och Naya har lite snuva som inte syns av men hörs ibland. Väldigt lindriga förkylningssymtom som kvarstår. Och konstigt nog verkar ingen annan ha fått influensan,åtminstone inte ännu. Det här betyder att jag är tillbaka på jobbet imorgon. Ser fram emot det för jag har nog saknat kollegor och barnen. 

De senaste dagarna har vi hunnit vara ute och rört påsig oss mycket. Theodor har fått en utmaning från skolan där han ska röra på sig så mycket som möjligt för att samla kryss, och hittills har han fått alla kryss man kan få. I förrgår var vi på en lång skogspromenad, men tyvärr tror jag isen smält såpass mycket nu att det är oframkomligt med vagn, och igår var vi på Corona QR-orientering i byn. Wilgot hittade sin kompis vid en klätterställning så där lekte de en bra stund medan Naya sov i vagnen. Och väl hemma igen, efter tre timmar till fots, så förtjänade vi alla våfflor våffeldagen till ära. 

Nej nu till matlagningen och sen ska hela skaran ut och leta pysselmaterial i naturen. Tror vi ska ta hem lite påskris också. Börjar ju onekligen närma sig påsk! 

Munskydd på sjukhus

Tänk så mycket som kan förändras på en vecka! Inte samma värld idag som förra söndagen inte. Visserligen är vi ganska "hemvana" normalt sett också så värre kunde det vara. Barnen har varit hemma sen i tisdags/onsdags. Jag hann jobba onsdag och torsdag innan Wilgot fick feber. På fredagen hade han över 40 grader, likaså på lördag. Barnakuten tyckte vi skulle komma in då febern inte ville gå ner och stackaren hade sån huvudvärk att han grät från och till. Att komma in till infektionsdelen av barnakuten var en upplevelse för sig. Egen ingång, ansiktsmasker på och allt i rummet var igentejpat eller plastat. Bemötandet fick 10/10 stjärnor. Helt suverän personal! Crp var lågt och lungor/öron/hals såg bra ut. Eftersom corona viruset knappt påträffats här alls så trodde läkaren inte att det var det, men de tog ett test för att kolla om det är vanlig influensa. Igår kväll ringde de och vi fick bekräftat att det rör sig om a-influensa. Om Naya får feber skulle vi ringa in för hon hör till riskgrupp och behöver få läkemedel för att undvika följdsjukdomar samt förkorta sjukdomsförloppet. Nå gissa vem som har feber nu, och tycker att medicin är det vidrigaste som finns... Får se hur länge det tar innan vi sluppit det här. Speciellt om det ska gå genom hela familjen. Så vi har sjukstuga hemma hos oss. Hinner åtminstone sticka lite, så vår "nya" granne som hunnit bli två månader redan fick äntligen sin present. 

Hoppas att ni hålls friska från alla virus som härjar nu! Vare sig det är corona eller vanlig influensa. 

Krisen

Den här mamman/dagistanten borde sova redan, men ganska förståeligt nog så snurrar tusen tankar i huvudet gällande regeringens åtgärder för att bekämpa Corona viruset. Något väntat beslutades det om att skolorna ska stänga i fyra veckor framöver. Daghem stängs dock inte, och detta på grund av att de som jobbar inom samhällskritiska områden ska kunna jobba. Man får allt känna sig lite viktig nu som hjälper till att hålla samhället fungerande trots undantagstillstånd. Som tur är så kan Robin jobba hemifrån och jag har ganska korta arbetsdagar så barnen kan vara hemma. Lätt kommer det inte att vara men människor har nog klarat större kriser än denna så vi får bara kämpa igenom det. Är så glad över att vi bor på landet nu, med egen gård och en massa kilometrar promenadsträckor. Inga trånga gator eller små radhusgräsmattor här inte, vilket underlättar enormt! Värre kunde det alltså vara. Dessutom är det vår i luften vilket ger förhoppningar om en god framtid. Nu får vi bara hoppas att regeringens åtgärder hjälper till i kampen och att folk faktiskt följer direktiven också för annars är det ju ingen vits med dem. 

Kom ihåg att tvätta händerna, något som vår ettåring älskar att göra ;) 

En lördag kl.7

Halv sju vaknade Naya. Bra med rutiner, men lite sovmorgon hade jag gärna fått. Den här ungen är helt otrolig med sovandet just nu. 19:30-20 tiden så läggee jag henne i hennes säng. Hon lägger sig genast på mage med huvudet på kudden och snuttiskaninen under armen och så somnar hon. Sen sover hon 11 timmar. Helt fantastiskt! Ibland får hon dock fnatt och ska vara vaken en timme runt 23 tiden, men det är kanske tre gånger det hänt. Så otroligt viktigt med sömn! Hade knappast kunnat arbeta om sömnen inte fungerar med henne. 

På tal om arbete så var det här en vecka av den tyngre kalibern. Skönt med helg och att lite få vila upp sig innan en ny arbetsvecka drar igång. Trivs jättebra på jobbet, men vissa dagar är mer krävande än andra som på de flesta jobb. 

Hittade äntligen min sticklust som varit försvunnen i några månader! En kofta borde det bli. Har börjat se dokumentärserien "Babies" på Netflix, samtidigt som jag stickar då, och den är så intressant! Rekommenderas varmt. 

Vi har ingenting inplanerat under helgen, vad jag kommer på, så jag tänkte ta itu med lite mer vårstädning/rensning. Hinner med galet lite under jobbdagarna. Får vara glad om diskmaskinen och tvättmaskinen är igång ibland, utöver att alla ska få mat i sig och skjutsas till diverse fritidsintressen. Fullt upp, men det gillar jag. Hoppas att ni får en skön helg och att ni fick sova längre än till halv sju. 

En liten hälsning från sportlovet

Jahapp, ny månad igen då! Tiden går fort när man har roligt. Den senaste veckan har Robin haft vintersemester och barnen sportlov. Själv jobbade jag 3 dagar men sen fick också jag lite extra ledigt. En dag spenderades i Vasa på Tropiclandia och hos ungarnas kusiner. Riktigt trevlig dag! Några stadsbesök och loppisbesök har vi också hunnit med. Igår gick vi ut på en långpromenad hela familjen (förutom Wilma som sov över hos mina föräldrar tillsammans med kusinen). Hann vara ute i solen lite innan den gick i moln. På kvällen var jag och Wilgot på isdisco till ishallen. Ungen skrinnar tydligen snabbare än mig numera... 

Nu borde vi gå ut och skotta gården, för det kom faktiskt lite snö under sportlovet till slut. Knappast tillräckligt för skidåkning men bort från trappan ska den åtminstone. Sen börjar jag faktiskt känna mig redo för en ny vecka! Har diverse extra program inplanerade (sällan det sker med fyra barn, hehe) som tandröntgen, fortbildning och rådgivning så tror nog den veckan flyger förbi i ett huj också. 

Början av året

Man hinner inte mer än blinka och så har en vecka flugit förbi! Jag har jobbat i fyra veckor nu. Trivs jättebra på jobbet och Naya älskar dagis! Inte en tår hittills när jag lämnat (eller hämtat för den delen). Bättre start kunde man inte önska sig! Och att jobba 6 timmar per dag passar mig alldeles utmärkt. Skönt att promenera hem sen och rensa huvudet lite. Hittills har jag haft ganska tur med vädret och bara behövt gå hem i snöstorm ett fåtal gånger. Hoppas verkligen att det kommer en cykelväg hit snart, för att möta långtradare i snöstorm är ingen hitt. 

Annars lunkar livet på. Naya har börjat klättra överallt. Idag for hon upp hit när jag höll på med projekt vårgardiner...

Ungarnas fritidsaktiviteter tar upp de flesta kvällarna, men som tur är bor vi så nära centrum att det inte tar lång tid att skjutsa. Vännerna i granngården fick sin bebis i januari så vi har varit dit och gosat några gånger de senaste veckorna. Man glömmer så snabbt hur små nyfödda är! Själv ska jag bli faster igen i vår och det ser vi fram emot! Våren överlag börjar jag nog längta efter, men dit är det ju ännu en bra stund. Får våra till det med tulpaner så länge.