Nu är de här bilderna inte tagna riktigt likadant men ett litet hum om skillnaden får man väl. Kan lugnt konstatera att jag har likadan mage nu som med Theodor, men snäppet större. Ändå får jag fortfarande hör om hur liten magen är. Det är nu som jag börjar känna mig gravid. Nu som magen börjar uppnå någon storlek. Nu som graviditeten är som bäst. Jag mår bra, har ännu inga större ryggproblem, ingen foglossning, samlar inte på mig någon vätska, kan sova en hel natt utan kisspaus, känner tydliga sparkar, är fortfarande smidig och kan göra det mesta som förut. Har dock inte nått min startvikt ännu och får lätt sammandragningar och stickningar när jag går längre sträckor i rask takt. Men sammandragningarna gör inte ont så det ska inte vara någon fara.
Om man ska jämföra graviditeterna med varandra så har jag mått likadant nu som när jag väntade Theodor. Redan innan jag testat om jag var gravid eller inte kände jag igen mig hur jag mådde med Theodor och tänkte redan då att om jag är gravid så är det säkert en pojke. Magen är som sagt mycket mer lik magen med Theodor. Moderkakan i framvägg har jag den här gången vilket jag också hade med Theodor. Har inte spytt en enda gång den här graviditeten och inte heller när jag väntade Theodor medan jag nog spydde en del när jag väntade Wilma. Så här kan jag lugnt konstatera att jag mår olika när jag väntar pojke och flicka.
Är kanske inte så jättevanligt att ha en ettåring, en tvååring och samtidigt vara mer än halvvägs i graviditeten men snart blir Theodor tre och då låter det inte lika drastiskt mera. Förutom det faktum att jag kommer att vara trebarnsmamma innan jag är 23;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar