Namn?

Ja namnet. Såklart hon har ett namn! Eller officiellt har hon det inte än. Vi har valt ett namn som inte finns i Finland ännu vilket jag antar spelar en roll gällande väntetiden för godkännandet. Inget märkvärdigt namn egentligen, och det finns nog med lite annan stavning. Och i vårt västra grannland är det inte lika ovanligt. Vi har ändå valt att vänta med att gå ut med namnet på sociala medier innan vi fått klartecken från magistraten. Hennes mellannamn tänkte vi hålla hemligt från alla tills namngivningen, men nu med Corona i knutarna vet jag inte när det blir ens. Trist. Men hur som helst väntar vi på ett godkännande från magistraten sen över en månad tillbaka. Naya kallar henne lillasyster så vi kör väl på det här också! (På tal om Corona så hade jag lite snuva i veckan, men testade negativt för Covid-19. Ingen överraskning, men bara att följa direktiv man får.)

Lillasyster har hunnit bli två månader gammal! Och under de senaste veckorna har hon hunnit med många vagnpromenader och en skogsutfärd i bärsele. Vackert! Vi får allt fler leenden av henne så här får ni några smakprov. Man kan ju inget annat än bli glad när man ser så gulliga leenden! 

Bra med en storasyster som förser en med leksaker :)

Snön kom, och smalt bort.

Coronoby

8 dagars antibiotika intravenöst blev resultatet av lillans nageltrång, men nu är hon kanylfri sen förra veckan. Var så konstigt att se henne utan "mössan" när man vant sig vid den över en vecka. Nu mår tårna bra och ungen är så mycket nöjdare nu när antibiotikakuren är slut! Påverkade nog magen mer än vi trodde, trots mjölksyrabakterier. 

Corona har hittat till Kronoby. Ca 20 fall nu inom två veckor. Innan dess inga alls så procentuellt ganska stor höjning... Alla bär munskydd i butiken numera. Jag har själv sytt några och håller på med lite fler som jag tänker sälja. När man ändå har tyg hemma kan man lika bra göra något vettigt med det. Och de är faktiskt ganska roliga att sy! Wilma har sytt två år sig själv, varav det ena helt själv. Stolt mamma (som ju faktiskt är utbildad sömmerska). Hoppas att den här vågen passerar snabbt. Känns så overkligt att leva i en sån här värld...

Men eftersom jag är mestadels hemma så märks det ändå inte av så farligt mycket. Och här hemma har vi det så bra så. Otroligt lycklig över det liv vi skapat åt oss. Tänk att jag har allt det jag någonsin drömt om. Visst, det är kanske inte alltid lika rosa skimrande som man fantiserat, men jag njuter verkligen av vardagen. Idag var en särskilt härlig dag när vi fick med alla barn ut på promenad och stannade vid lilla fotbollsplanen för en match mellan barn och föräldrar. Vill påstå att jag och Robin vann. Rådgivningstanten kanske inte är så glad över den fysiska aktiviteten innan eftergranskningen, men roligt hade vi. Hittade också en massa sommarblommor i dikeskanten som fick komma hem. Kändes dock lite sent med sommarblommor i mitten av oktober. Skulle vara redo för den första snön så småningom, jultokig som jag är. Har börjat på med lite juligt pyssel åtminstone och överväger starkt att byta vita köksgardinerna till röda. Inte tomtar på dem så tror det är okej... Kanske. Snart. 

En natt på barnavdelningen

I förrgår la jag märke till att lillasysters ena stortå var lite röd. Vid närmare granskning diagnosgiserade jag henne med nageltrång. Telefontid till rådgivningen hade redan slutat så bestämde mig för att ringa dagen efter. Googlade såklart nageltrång hos nyfödd, och det verkar vara ganska vanligt och kan gå om av sig själv. Nåväl, igår var det lite var under nageln och jag ringde rådgivningen för vägledning. De ville att jag ringer hvc. Hvc i sin tur hade inga läkartider och bad mig ringa nästa morgon. Frågade om det finns något jag kan göra medan vi väntar. Fick rådet att putsa tån och så kunde jag ringa barnakuten för mer tips. Googlade fram vad nageltrång och var är på finska och så ringde jag in. Sköterskan, som nog försökte på svenska men jag gav upp och tog till finskan, bad mig skicka en bild på tån till deras whatsapp. Sagt och gjort, sen ringde hon upp och ville ha in oss på kontroll. Fixade barnvakt åt äldre barnen och en bil att låna och så bar det iväg. Var helt inställd på att vara hemma igen inom några timmar. Väl framme konstaterades att antibiotika behövs och tydligen fungerar inte antibiotika oralt på så här små så det måste bli intravenöst. Hoppsan. För något så smått som nageltrång! Hur det ens uppstått är lite mystiskt, för vi har aldrig klippt hennes naglat eller haft något trångt på fötterna, så helt av sig själv tydligen. Kanyl skulle sättar och crp tas. Crp var bara 6 och ingen feber så det var bra! Men att få dit en kanyl på bebis var inte lätt. Sjuksköterskorna försökte två gånger, läkaren två till och sen pausade vi. De frågade om jag ville gå ut ur rummet medan de försökte, men för mig kändes det mer plågsamt att lämna henne ensam där än att bevittna spektaklet. Fick ett rum på barnavdelningen för hem skulle vi inte åka innan hon fått några doser antibiotika. Ny läkare någon timme senare och hon fick äntligen dit en kanyl i huvudet. Medicineringen påbörjades och vi spenderade natten där. Inga biverkningar av medicinen så vid lunchtid fick vi åka hem igen. Tån är mindre röd och hon får antibiotika intravenöst tre gånger per dygn nu i några dagar till. Så tacksam över hemsjukvården! Och sjukvården överlag (och över att min finska är så bra att jag förstod allt och gjorde mig förstådd). Sånt här kunde man dö av förut, även om nageltrång känns som ett så litet besvär. Håll tummarna att det fortsätter i rätt riktning och att kanylen fungerar hela medicineringen så vi slipper sätta en ny. 

Någon hade trevliga drömmar under vistelsen :)

Livet

Fotbollsmatcher, piano, dans, scout, parkour, museiklubb, fotbollsträningar, mera scout, tandläkarbesök, blodprov, rådgivningsbesök, tvättberg, kompiskalas, matlistor, veckohandla, laga mat, väcka barn, söva barn, kladdigt ris på golvet, leksaker överallt, byta blöjor, torka snor, förhöra läxor, sätta gränser, städa, städa, städa och läsa Wilma-meddelanden. Skulle inte byta ut det här mot någonting i världen. Njuter så av det liv vi skapat oss! Och njuter lite extra när jag får dricka en varm kopp kaffe medan småflickorna sover och stora barnen är i skolan. Hoppas ni har en lika skön start på veckan som denna fembarnsmorsa! Måndag=tvättdag, och snart hänger hela veckans skörd på tork. 

Småflickornas sovhörnor

Huset vi bor i är stort. Hela 200 kvadrat! Men tre av sovrummen hittar man på övervåningen (samt ett stort allrum, en toalett och ett pytterum som vi använder som skrubb). Vi har valt att ge stora barnen egna rum uppe och själva ta sovrummet på nedervåningen, något som jag är väldigt nöjd med. Så nöjd att jag knappt ens reflekterade över möjligheten att ändra om nu när vår lilla femma var på väg. Efter lite mätande i sovrummet insåg vi att vi utan att det blir för trångt får in två spjälsängar i olika hörn av sovrummet, så nu sover vi här alla fyra. Lillan i korg, än så länge, men i framtiden blir det spjälsäng för henne också. Lite nervös var jag inför nätterna i och med att bebisar kanske inte är tysta hela natten, men Naya har bara vaknat någon enstaka gång och då inte på grund av något ljud från lillasyster så vårt koncept fungerar riktigt bra än så länge! Och på tal om sömn så har vårt lilla skrutt sovit 5-6 timmar i sträck de flesta nätterna, vilket gjort att jag hittills inte lidit av någon sömnbrist sen vi kom hem från BB. Att hon äter med typ tre timmars mellanrum är också helt galet efter att vi haft fyra barn som mer eller mindre suttit fast vid mig de första månaderna. Idag, på hennes tre veckors dag, var jag till butiken själv. Kändes så konstigt att kunna åka hemifrån själv utan att behöva oroa sig för att hon ska gråta efter mig. Men tillbaka till ämnet sovrum: Här sover de, våra småflickor. 

(Jo, sladden till lampan sitter fast så att Naya inte kan dra in den i sängen.)

(Jo, lillasyster ska nog få ett riktigt namn också.)

Syskonkärlek

I och med att vår familj växte med en lillasyster har vi också fått en till storasyster i huset! När Robin och Naya hämtade oss från BB (trapphuset, för inga syskon fick komma in på BB) så frågade jag om vi ska ta hem bebisen också. Fick ett glatt JA till svar och sen dess har hon inte visat några negativa känslor alls gentemot lillasyster. Vi föräldrar har hon dock testat tålamodet på både en och sjutton gånger, men det får man såklart räkna med när man plötsligt kommer hem med en till familjemedlem. Men överlag går det väldigt bra med två små i huset. Om lillasyster är ledsen så kan det ibland hända att Naya också säger att hon är ledsen och vill i famnen. Som tur är så ryms två barn i famnen samtidigt så det är inga problem. Naya tycker om att hålla lillasyster i famnen och brukar säga till när hon vill hålla henne. Och mitt hjärta smälter! De äldre syskonen tycker såklart också om lillasyster, men lite "been there, done that"-känsla har de nog. Men syskonkärlek alltså!! Så underbart! 

Förlossningsberättelse

Inför förlossningen var jag ganska nervös inför smärtan i och med att förlossningen med Naya låg så nära i tiden att jag inte hunnit glömma hur jobbigt det var. Jag hade i alla fall hunnit tänka igenom vad som gick "fel" den gången och hade vissa önskemål och strategier för att göra det här till en bra upplevelse. Med Naya gick vattnet först, och jag hoppades att det skulle starta med värkar den här gången. Jag ville också undvika kanyler, och som tur var så hade jag inte GBS den här gången så det fanns förutsättningar för det. Jag hoppades på att få åka hem ett dygn efter förlossningen så att Naya inte skulle behöva vara utan mig så länge. Ingen PCB eller epidural ville jag ha. PCB gör så att mina krystvärkar är mycket svagare = jobbigare krystfas. Utöver det hade jag verkligen övat på andning och avslappning. Spände mig så på slutet av Nayas förlossning att de fick ge en spruta med muskelavslappnande och det var något jag inte ville att skulle hända igen. Visste också att när jag är 7cm öppen gör det väldigt ont men det går snabbt tills det är över, något jag mentalt förberett mig på. Trots fyra förlossningar i bagaget var jag mest nervös den här gången, trots att allt gått bra under tidigare förlossningar. 

Hade ganska mycket förvärkar till och från de sista dagarna innan BF. Jag och Robin blev lite förkylda och testades för Covid-19 några dagar innan BF. Negativt som tur var! På BF, 23 augusti, hade jag lite starkare förvärkar och kände att det nog kunde vara på gång. Körde Theodor till fotboll och så åkte vi och storhandlade för den kommande vecka. Ville ha det gjort innan det riktigt drog igång. Hann tillbaka till sista fotbollsmatchen och satt på läktaren och hejade. Förvärkarna började kännas lite mer och jag hittade panadol i handväskan som jag svalde ner utan vatten. När vi kom hem igen hade våra vänner, som gift sig helgen innan, kommit till oss på en kaffekopp. Riktigt trevlig stund! Mina förvärkar kom oregelbundet men det kändes nog att det här var på gång på riktigt, speciellt när slemproppen också lossnade under dagen. Robin kollade med sin mamma vad hon hade för jobb de kommande dagarna och vi sa att vi hör av oss mot natten sen hur det verkar utveckla sig. 10 minuter mellan förvärkarna/värkarna under dagen men sen när jag la mig ner 21 tiden lugnade de ner sig. Vi meddelade Robins mamma att hon inte behöver komma hit för säkerhets skull, utan vi ringer under natten om det skulle dra igång. Jag somnade ca 23, vaknade av en värk en timme senare, sov en timme till och vaknade av en värk. Sen kom de med 8 minuters mellanrum. Äntligen är det igång, tänkte jag. Försökte vila mellan värkarna, åt Panadol och sov 45minuter men vaknade av värkar var åttonde minut. Klockan fyra kunde jag inte ligga ner genom värkarna mera utan steg upp och satt på pilatesbollen/hängde i hängmattan som vi hade i kökstaket. 3-5 minuter mellan värkarna och då väckte jag Robin. Han ringde hit sin mamma och jag fixade det sista till BB-väskan. När svärmor kom in i huset runt 5 så lugnade allt ner sig.

Kändes som att jag lurat alla inblandade. Klockan 6 tog Robin fram sin jobbdator och började jobba hemifrån. Jag ställde barnen iväg till skolan och förberedde mig på att åka till rådgivningen, för jag hade inbokat besök dit klockan 9. Vågade inte köra själv om värkarna skulle återvända så Robin kom med. Allt bra på kontrollen och hon bokade ny tid en vecka senare. Jag meddelade att jag inte kommer att komma då för det är nog igång på riktigt, om än i pausläge för tillfället. Frågade om hon kunde göra en inre undersökning, men det ville hon inte. Vi åkte hem igen och värkarna kom glest och oregelbundet hela dagen. Robins mamma åkte hem och vi körde barnen till mina föräldrar. Konstaterade att varken jag eller Robin sovit nästan alls det senaste dygnet så vi tänkte att det lönar sig att försöka sova på kvällen om det skulle dra igång sen. Dessutom skulle vår bil in på verkstad dagen efter och vi skulle låna mina föräldrars så länge. Robin körde vår bil och jag kom efter med mina föräldrars. En värk hann jag få i bilen, sen en i butiken och en på parkeringen så de verkade börja komma lite tätare! Köpte pizza åt oss som vi åt och sen sov vi. Jag sov nästan två timmar (till 19:30) men vaknade av varje värk nog. Ganska glesa men ganska starka. Kollade netflix och satt på pilatesbollen. Skickade lite med en bekant som är doula och hon tipsade om en övning där man lyfter upp magen under en värk, vilket ska hjälpa bebisens huvud att inta rätt position. Provade på det och efteråt kom värkarna faktiskt mer regelbundet, om än 8-10 minuter mellan. Från 23 kom de med lite under 10 minuter mellan. När klockan närmade sig midnatt så kände jag att jag ville åka in och kolla så hjärtljuden var bra efter så lång tid med värkar. Tänkte att jag kanske kunde få en sovdos så att jag skulle få sova ordentligt eftersom jag bara skrapat ihop enstaka timmar se senaste nästan två dygnen. Helt inställda på att åka hem igen såklart eftersom det inte var igång på riktigt än. Kom in kvart över 12. Supertrevlig personal på förlossningen! Fick ligga i CTG som såg bra ut. 8 minuter mellan värkarna, men de var väldigt milda ännu. De pratade om värkmedicin och att jag skulle få sova på BB och Robin åka hem, men så undersökte de mig och jag var 5cm öppen. Jag hade förväntat mig kanske 2-3cm så blev glatt överraskad! Buktande hinnblåsa också. De vågade inte skicka hem mig mer så vi fick ett förlossningsrum med två sängar så att vi båda kunde vila. Piggnade såklart till när vi kom dit, klockan 1. Robin hämtade in BB-väskan från bilen och vi åt lite smått. Bytte kläder, satte mig på pilatesbollen och där satt jag till 3:30 ungefär (med värmedyna på rygg och mage).

Fick ha CTG kurvan på mig när jag satt, vilket jag också hade hoppats på inför förlossningen. 5-7 minuter mellan klockan 2. 5-6 minuter mellan när jag 3:30 bestämde mig för att försöka sova i alla fall, för det var såpass lugnt med värkarna. 3:45 kommer andra värken under vilan och det knäpper till och vattnet går. 6cm öppen vid undersökningen. Får sitta i kurvan igen och allt var bra. 4:35 är värkarna igång "på riktigt" och jag går i duschen. Svårt att hitta en bekväm ställning så ger upp runt 5. 5:10 ringer vi på klockan och meddelar att värkarna blivit mycket intensivare. 7-8cm öppen och huvudet har kommit ner betydligt. Nu lades det skalpelektrod på bebis och barnmorskan föreslog att jag nu kunde testa lustgasen, vilket vi tidigare pratat om att jag kunde försöka ge en andra chans (provade den typ en värk under förlossningen med Theodor och tyckte inte om den). Jag var mån om att låta gravitationen hjälpa till och lutade mig över pilatesbollen på alla fyra på golvet med lustgasen i ena handen. Robin tryckte på nere i ryggen/höften och jag lyckades hålla mig avslappnad trots att det gjorde ont. Barnmorskan sa att man helst ska använda lustgasen 10 sammandragningar före man utvärderar den, och jag tänkte att hur fasen ska jag överleva 10 såna här värkar. Tre sammandragningar hann jag använda lustgasen och sen tryckte det på. Och det ar inget litet tryck, utan rejäla krystvärkar, lika som jag hade med Wilma och Wilgot. Upp på förlossningspallen, som vi tidigare under natten kommit överens om att prova, och Robin bakom mig så var det bara att följa med kroppen. Tryckte inte på själv egentligen utan andades bara och på första krystvärken var huvudet ute! På den andra kom hela ungen och jag fick lyfta upp henne själv. Så häftig upplevelse! 05:28 föddes hon, vår fina lilla dotter, och vi blev fembarnsföräldrar! Lika häftig känsla vare sig det är första eller femte barnet! Vi kikade att det faktiskt var en flicka och så fick jag komma upp på sängen för att moderkakan skulle ut. Med Naya ville den inte lossna riktigt, men den här gången kom den riktigt fint av sig själv efter 12 minuter. Barnmorskan visade hur moderkakan såg ut och hade fungerat, något ingen barnmorska ens frågat om vi ville se tidigare förlossningar. Bebis tog tag i bröstet efter bara några minuter. Sprack inte alls den här gången heller så ingenting behövde sys. Duschade medan de mätte och vägde henne. 3945g, 52,5cm och 36,5cm i huvudomkrets. Apgar 10/10/10. Ni kanske kan gissa er till att det här blev en riktig drömförlossning sen när den väl var igång! Var kvar på BB ett dygn innan vi hämtades av Robin och en stolt storasyster (från trapphuset på BB, för syskon fick inte hälsa på på grund avav Corona). Man kan sällan planera hur något ska bli, men den här förlossningen uppfyllde alla mina förhoppningar och lite till. Så otroligt tacksam över att ha fått gå igenom det här fem gånger! Tacksam över kroppen som orkat och som återhämtar sig riktigt bra! Tacksam över Robins stöd och vår underbara barnmorska. Hon är verkligen på rätt jobbplats! 

Fun fact:

Hon föddes 25.8 kl.5:28 och vi flyttades till BB kl.8:25. (Och vår bröllopsdag är 28.5) 

Hon är här!

Tidigt i morse föddes vår lilla femma efter en riktigt bra, men väldigt annorlunda förlossning. Nu njuter vi i bebisbubblan och får förhoppningsvis åka hem till storasyskonen imorgon. 

Förlossningsberättelse kommer i ett senare skede. 

The final countdown

10. 10 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Oddsen att föda på BF är ju såklart väldigt små, men det ger åtminstone en liten fingervisning hur mycket som kvarstår av graviditeten. Övertidskontroll 10 dagar efter BF, så borde vara max 20 dagar kvar skulle jag tro. Galet. 20 dagar känns så lite! Men samtidigt så kan det ju starta när som helst också, vilket är ännu galnare. Min kalender de kommande veckorna är fullproppad. Och idag blev den ännu fullare med två fysiobesök för två av barnen. Veckan efter BF. Får se hur vi lyckas komma ihåg/ta oss till alla bokade tider. Det är ett pussel. Hade varit betydligt lättare om vi vetat nät bebis tänker joina oss, men det är så mycket mer spännande att inte veta såklart. 

Idag började skolan! Wilgot på ettan, Wilma på tvåan och Theodor på fyran. Vi åt glass efter skoldagen och promenerade hem. På kvällen hade Theodor två fotbollsmatcher och Naya tyckte inte att det var läge att ens lite hållas på ett ställe så jag har kånkay henne i famnen mååånga steg idag. 12000 steg har telefonen mätt upp idag, vilket är helt galet. Kommer inte att röra mig alls imorgon för känner av foglossning nu ikväll kan jag lova och på lördag behöver jag vara i god form för då är det bröllop på tapeten! Ska bli så kul, och jag hoppas innerligt att bebis håller sig inne över helgen. Nog för att jag förstås längtar efter bebis också, men några dagar extra kan jag vänta (ska vi se att det blir igångsättning långt efter BF för att få ut ungen bara för att jag säger så...). Bara en natt har jag hittills trott att det kan vara något på gång, men det var falskt alarm. Fick värk nere i magen och ryggen samt sammandragningar efter en stund, men två panadol och sömn fick det att försvinna och sen dess har det varit lugnt här. 

Robins semester tar slut imorgon och vi har försökt hitta på olika saker med familjen. Strandbesök till storsand, besök till en bekants villa, cafébesök, utfärd i skogen, traktormuséum och kalas är nu några av de saker vi hunnit med. Men överlag blev det nog en väldigt lugn semester utan några längte resor. 

Nu somnade Naya och jag ska snart göra samma sak. 

Den sista månaden

Nu återstår det inte mycket av den här graviditeten. Knäppt hur snabbt det gått den här gången! Är inne i sista månaden som brukar seeega sig fram, men hittills har jag inte tyckt att tiden går långsammare över huvud taget. Kan visserligen bero på att Robin har semester och att det ännu återstår en hel julkalender innan skrutt är beräknad. Räknar dock med att det blir lite längre så siktet är inställt på överburenhetskontroll 10 dagar efteråt, så är allt innan dess bara en bonus. Om ca två veckor ska vi på bröllop och det ser jag SÅ fram emot! Innan dess får lillungen snällt stanna kvar i magen. Femte graviditeten, och ganska tätt inpå senaste; hur mår man då? Mycket extra energi finns inte och jag fattar inte hur jag klarade av att flytta i vecka 39 sist!! Sjukt. Lite mer förvärkar nu än med Naya. Annars mår jag rätt så bra *ta i trä*. Får sova bra på nätterna, bara lite foglossning som kommit nu de senaste dagarna och dagarna flyter på helt enkelt. Hade sista läkarbesöket i måndags (första rådgivningsbesöket på fem(!) veckor) och det gav mig ingenting. Finsk läkare och hela besöket tog mindre än 10 minuter. Blodtrycket var bra åtminstone och huvudet neråt. Blev testad för GBS också, men har inte fått något svar så börjar ärligt talat tvivla på att läkaren fick iväg provet till laboratoriet... I mitt rådgivningskort hade hon skrivit in ett SF mått fastän hon inte ens kände på magen och ännu mindre hade något måttband framme. Så min tillit till henne flög minsann ut genom fönstret när jag märkte det, om inte redan tidigare. Suck. Om GBS resultat inte kommit in tills sta vecka så får jag nog ringa och kolla upp det (vart man nu vänder sig så när alla är på semester...). Ska rill rådgivningen nästa gång 6 dagar före BF. Tydligen inte så viktigt att ha täta kontroller på slutet när det är femte barnet... Rätt besviken på mödravården den här gången faktiskt. Borde nog framföra det högre upp också, och inte bara spy ut det här. Angående GBS så var jag positiv med Theodor (fick veta en vecka efter förlossningen när det orsakade en infektion hos mig), Wilma (hann inte få antibiotika under förlossningen för det gick så snabbt) och Naya (fick två doser antibiotika under förlossningen) så det känns som att risken för att jag ska ha det är ganska så hög, och jag vill gärna veta på förhand hur det ligger till. En annan sak som förblev oklart är om bebisen är fixerad eller inte. Så om vattnet går vet jag inte vad jag ska göra, eftersom det finns en risk att navelsträngen hamnar i kläm om bebisen är rörlig. Får väl lägga mig ner och ringa förlossningen om det skulle hända. Onödigt stressmoment att inte veta det, och jag kom såklart på det först efter besöket. Vet inte ens hur jag hade formulerat mig på finska för att fråga upp något sånt. Vi får hålla tummarna att ingenting drar igång innan mitt nästa rådgivningsbesök så får jag kolla upp det som förblev oklart. Rent praktiskt så är åtminstone allt klart inför bebis här hemma och bb-väskan borde vara färdig. Kommer knappt ihåg vad jag packat så bäst att kolla igenom allt en gång till. 

Om två veckor börjar skolan och då skickar jag iväg tre barn med bussen! Wilgot börjar ettan, Wilma tvåan och Theodor fyran! När hände det?! Har en hel drös med tandläkartider, rådgivningstider, blodprovstagning, frisörbesök och barnpolibesök ännu i augusti förutom besökskväll till skolan, föräldramöte, fotbollsmatcher och så min egna rådgivningstid så tror knappast att tiden kommer att sega sig fram! Njuter nog av sparkarna i magen, lugnet och förväntan som finns i luften innan vår familj växer. Det är verkligen en speciell tid de här sista veckorna!