Igår hade jag min sista finskatent någonsin. Den här gången muntligt och jag var så nervös innan. Kände att det inte kommer att gå bra alls, men det gick det. Riktigt bra. Läraren undrade om jag pratar finska regelbundet men det gör jag då verkligen inte. Har inga finska bekanta. Inga finska släktingar nära till hands heller. När telefonförsäljare ringer pratar jag finska. Och så i butiker om det krävs. Hur som helst så tyckte läraren att jag borde prata finska med barnen, något som jag gjort lite nu som då bara för att öva upp min finska. De förstår nästan ingenting. Men nu har jag på riktigt börjat överväga att prata mer finska med dem. Provade på att göra det igår kväll och i morse. De förstår inte allt men om man också använder kroppsspråket så lär de sig ganska snabbt. Jag har inte hört om någon som börjat med ett nytt språk när barnen redan är några år. Och så har jag ju inte grammatiken helt rätt alla gånger eftersom jag inte är tvåspråkig. Tycker inte att det kan skada. Eller kan det? Om barnen skulle få det lättare med finskan än jag hade det i hela grundskolan och gymnasiet så skulle jag bli glad. Ja inte vet jag. En intressant tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar