Året 2020

2020. Blev minsann ett år som historien sent kommer glömma, men utöver en pandemi så hände det faktiskt en hel del riktigt roliga saker också! 

Januari

Vi firade in det nya året med nästan hela kompisgänget hemma hos oss. Jag hällde över alkoholfri cider i vanliga ciderburkar för att inte väcka misstankar hos kompisarna för ännu var vi inte beredda att berätta om vår lilla femma som växte i min mage! Någon vecka senare fick jag se ett pyttelitet hjärta.  

I mitten av januari började jag jobba och Naya började på dagis. Hade aboslut inte tänkt mig att börja jobba "på riktigt" så tidigt, men det dök upp ett perfekt erbjudande med 6h jobb per dag som lärare inom småbarnspedagogik i samma byggnad som Naya skulle få dagisplats. Dessutom hade vi lägenheten i Vasa osåld och det började så småningom kännas ekonomiskt så lite extra inkomst satt inte fel.

I slutet av januari blev lägenheten sen såld i alla fall! Och magen började synas väldigt tidigt...

Februari

Wilma fyllde 8 år i februari!

Vi var på 12 veckors ultra och allt såg bra ut med bebis. 

Vi hade släktkalas åt Wilma (känns sååå avlägset att vi haft huset fullt med folk) och ungarna fick berätta om syskonet som var på väg. Bör noteras att min bror inte märkte att jag var gravid, och den här bilden är just från kalaset ;)

I februari var vi också till Vasa och simmade vid Tropiclandia samt hälsade på ungarnas kusiner. Riktigt rolig sportlovsaktivitet! Skottdagen förde dock med sig ledsamma nyheter i och med att min mormors syster dog. 

Mars

Nayas min förklarar mars ganska så bra. Plötsligt var det undantagstillstånd, stängda skolor och inga hobbyverksamheter eller besök som gällde. 

Sista dagen som förskolan var öppen drog Wilgot på sig influensa. Visade sig som tur att vara A-influensa, men inte roligt för Wilgot med 40 graders feber inte. Naya fick samma sak, men då hann vi ge medicin som förkortade sjukdomsförloppet. 

Tur i oturen så kunde jag vara hemma med barnen de första hemskoledagarna åtminstone. 

April

Tyckte det behövdes lite andra nyheter på sociala medier än Coronarelaterade, så efter vårt andra ultraljud (som jag fick gå på på grund av coronarestriktionerna) gick vi ut med nyheten. Jag gjorde en tårta fylld med rosa godisar och på det sättet fick Robin och barnen veta att det var en liten tjej som låg där inne.

Barnen var påskhäxor åt mommo och moffa (utomhus).

Och Naya hade pysslat så fint inför vappen/första maj.

Och min brorsson föddes i slutet av april!

Maj

I maj målade jag tydligen Wilmas rum. Tog många dagar på grund av ligamentsmärtor som verkar bli värre för varje graviditet. 

Vi köpte en syskonvagn! Emmaljunga double viking, med lufthjul. Så nöjd med det köpet nu i efterhand!

I början av maj kom årets andra dödsbud och vi gick på min mormors begravning på distans. Så surrealistiskt. Har nog lite svårt att få in det i hjärnan att hon är borta i och med att ALLT varit/är upp och ner i år.  

Juni

Theodor fyllde 10 år! Hur kan jag ha en 10åring?!

Jag blev inlagd på förlossningen en natt med sammandragningar och därefter följde en sjukskrivning tills mammaledigheten skulle ta vid. 

Vi besökte stranden (okej, sandtag i skogen) några gånger.

Juli

I juli fick Robin äntligen semester. Vi besökte bland annat Toivonens djurpark i Kälvi med min bror och hans familj. Riktigt roligt!

Mitt yngsta syskonbarn hade namngivningsfest.

Augusti

Och så var månaden vi väntat på lite extra äntligen här. Barnen började skolan. Theodor på fyran, Wilma på tvåan och Wilgot på ettan. 

Jag och Robin for på bröllop till Malax och var lite nervösa över att det beräknade datumet för lillfröken bara låg en vecka fram (men det gick bra och var riktigt roligt).

På beräknat datum kände jag att förlossningen var i startgroparna, men busungen hade inte brått ut så först två dagar senare tittade hon ut efter en riktig drömförlossning. 

September

Wilgot blev sju år gammal!

Jag, Wilma och Wintra spenderade en hel regnig dag på fotbollsplanen i Lochteå.

Wintra fick nageltrång och vi låg inne en natt på barnavdelningen för att sen få antibiotika i 10 dagar intravenöst genom en kanyl i huvudet. 

Oktober

Munskydd blev vardag och jag sydde en del själv.

Vi plockade sommarbukett i slutet av oktober på en av våra promenader.

Vi drack kaffe i skogen vid Lillträsk en kylig eftermiddag.

November

Jag och Robin firade 13 år tillsammans! 

Jag började träna och gå långpromenader. 

December

Vi hade namngivningsfest åt Wintra och 2års kalas åt Naya (och gästerna kom i skift så att vi inte översteg 10 vuxna på samma ställe).

Naya blev 2 år! (Och jag 30 två dagar före)

Och så firade vi lite lucia också. 

Lyckades få alla barnen på bild på självaste julafton, som vi firade tillsammans med ungarnas farmor och ena faster. 

Hade tydligen "på känn" att 2020 skulle bli ett riktigt bra år när jag skrev förra årets resumé. Nå, det är tur att man inte vet om hur det kommer att bli på förhand! Och nu med vaccin mot Corona så känns det som att 2021 har potential att slå 2020. Alla erfarenheter är bra erfarenheter, eller hur det nu var. Åtminstone befinner jag mig nu på en plats i livet där jag stortrivs. Njuter verkligen av vardagen och allt vad den för med sig, men hoppas på mer socialt umgänge under nästa år. 

Några nya nyårslöften avger jag inte, utan tänker fortsätta med det jag gör nu. Varför ändra på ett vinnande koncept? :)

Ett gott nytt (och coronafritt) 2021 önskar jag er alla läsare! 

Wintra

I förrgår var det dags för namngivning åt vår minsting samt 2års kalas åt Naya. Eftersom corona-restriktionerna blivit strängare igen (max 10 personer på privata tillställningar) så blev det färre gäster än vi annars hade haft, samt att alla gäster inte var här samtidigt. Men nu blev hennes namn åtminstone officiella. Låt mig presentera Wintra Robin Marie Holmlund. 

Wintra är hennes tilltalsnamn och hon är den enda i Finland med det namnet. I Sverige förekommer det, och efter några veckors väntan så hade magistraten godkänt namnet så nu finns det i befolkningsregistret. Var egentligen inte så rädd att namnet inte skulle bli godkänt för det är inte stötande eller konstigt på något sätt, men aldrig vet man! 

Robin har hon fått efter sin far. Inte alla flickor som kan få namn efter sin pappa inte! Marie (e uttalas också, för det är danskt) har hon fått efter mig för jag heter Anna Marie i mellannamn. 

En riktigt fin dag hade vi trots att man inte kunde fira lika stort som vanligt. Smygfirade mig litegrann också för jag fyller 30 på torsdag, men 30års fest blir det nog först i sommar (om ens då). 

Tre månader

Vips så hade ännu en månad passerat! Tre månader gammal, 5,3kg och 60cm med stark egen vilja. Hon får hänga med i ur och skur, men säger nog till om något inte behagar henne. Så kul när man börjar se mer av hennes personlighet! 

Förra natten var kass och jag tänker slänga mig i säng tidigt så bjuder på lite bilder från de senaste veckorna istället för text. 

Namn?

Ja namnet. Såklart hon har ett namn! Eller officiellt har hon det inte än. Vi har valt ett namn som inte finns i Finland ännu vilket jag antar spelar en roll gällande väntetiden för godkännandet. Inget märkvärdigt namn egentligen, och det finns nog med lite annan stavning. Och i vårt västra grannland är det inte lika ovanligt. Vi har ändå valt att vänta med att gå ut med namnet på sociala medier innan vi fått klartecken från magistraten. Hennes mellannamn tänkte vi hålla hemligt från alla tills namngivningen, men nu med Corona i knutarna vet jag inte när det blir ens. Trist. Men hur som helst väntar vi på ett godkännande från magistraten sen över en månad tillbaka. Naya kallar henne lillasyster så vi kör väl på det här också! (På tal om Corona så hade jag lite snuva i veckan, men testade negativt för Covid-19. Ingen överraskning, men bara att följa direktiv man får.)

Lillasyster har hunnit bli två månader gammal! Och under de senaste veckorna har hon hunnit med många vagnpromenader och en skogsutfärd i bärsele. Vackert! Vi får allt fler leenden av henne så här får ni några smakprov. Man kan ju inget annat än bli glad när man ser så gulliga leenden! 

Bra med en storasyster som förser en med leksaker :)

Snön kom, och smalt bort.

Coronoby

8 dagars antibiotika intravenöst blev resultatet av lillans nageltrång, men nu är hon kanylfri sen förra veckan. Var så konstigt att se henne utan "mössan" när man vant sig vid den över en vecka. Nu mår tårna bra och ungen är så mycket nöjdare nu när antibiotikakuren är slut! Påverkade nog magen mer än vi trodde, trots mjölksyrabakterier. 

Corona har hittat till Kronoby. Ca 20 fall nu inom två veckor. Innan dess inga alls så procentuellt ganska stor höjning... Alla bär munskydd i butiken numera. Jag har själv sytt några och håller på med lite fler som jag tänker sälja. När man ändå har tyg hemma kan man lika bra göra något vettigt med det. Och de är faktiskt ganska roliga att sy! Wilma har sytt två år sig själv, varav det ena helt själv. Stolt mamma (som ju faktiskt är utbildad sömmerska). Hoppas att den här vågen passerar snabbt. Känns så overkligt att leva i en sån här värld...

Men eftersom jag är mestadels hemma så märks det ändå inte av så farligt mycket. Och här hemma har vi det så bra så. Otroligt lycklig över det liv vi skapat åt oss. Tänk att jag har allt det jag någonsin drömt om. Visst, det är kanske inte alltid lika rosa skimrande som man fantiserat, men jag njuter verkligen av vardagen. Idag var en särskilt härlig dag när vi fick med alla barn ut på promenad och stannade vid lilla fotbollsplanen för en match mellan barn och föräldrar. Vill påstå att jag och Robin vann. Rådgivningstanten kanske inte är så glad över den fysiska aktiviteten innan eftergranskningen, men roligt hade vi. Hittade också en massa sommarblommor i dikeskanten som fick komma hem. Kändes dock lite sent med sommarblommor i mitten av oktober. Skulle vara redo för den första snön så småningom, jultokig som jag är. Har börjat på med lite juligt pyssel åtminstone och överväger starkt att byta vita köksgardinerna till röda. Inte tomtar på dem så tror det är okej... Kanske. Snart. 

En natt på barnavdelningen

I förrgår la jag märke till att lillasysters ena stortå var lite röd. Vid närmare granskning diagnosgiserade jag henne med nageltrång. Telefontid till rådgivningen hade redan slutat så bestämde mig för att ringa dagen efter. Googlade såklart nageltrång hos nyfödd, och det verkar vara ganska vanligt och kan gå om av sig själv. Nåväl, igår var det lite var under nageln och jag ringde rådgivningen för vägledning. De ville att jag ringer hvc. Hvc i sin tur hade inga läkartider och bad mig ringa nästa morgon. Frågade om det finns något jag kan göra medan vi väntar. Fick rådet att putsa tån och så kunde jag ringa barnakuten för mer tips. Googlade fram vad nageltrång och var är på finska och så ringde jag in. Sköterskan, som nog försökte på svenska men jag gav upp och tog till finskan, bad mig skicka en bild på tån till deras whatsapp. Sagt och gjort, sen ringde hon upp och ville ha in oss på kontroll. Fixade barnvakt åt äldre barnen och en bil att låna och så bar det iväg. Var helt inställd på att vara hemma igen inom några timmar. Väl framme konstaterades att antibiotika behövs och tydligen fungerar inte antibiotika oralt på så här små så det måste bli intravenöst. Hoppsan. För något så smått som nageltrång! Hur det ens uppstått är lite mystiskt, för vi har aldrig klippt hennes naglat eller haft något trångt på fötterna, så helt av sig själv tydligen. Kanyl skulle sättar och crp tas. Crp var bara 6 och ingen feber så det var bra! Men att få dit en kanyl på bebis var inte lätt. Sjuksköterskorna försökte två gånger, läkaren två till och sen pausade vi. De frågade om jag ville gå ut ur rummet medan de försökte, men för mig kändes det mer plågsamt att lämna henne ensam där än att bevittna spektaklet. Fick ett rum på barnavdelningen för hem skulle vi inte åka innan hon fått några doser antibiotika. Ny läkare någon timme senare och hon fick äntligen dit en kanyl i huvudet. Medicineringen påbörjades och vi spenderade natten där. Inga biverkningar av medicinen så vid lunchtid fick vi åka hem igen. Tån är mindre röd och hon får antibiotika intravenöst tre gånger per dygn nu i några dagar till. Så tacksam över hemsjukvården! Och sjukvården överlag (och över att min finska är så bra att jag förstod allt och gjorde mig förstådd). Sånt här kunde man dö av förut, även om nageltrång känns som ett så litet besvär. Håll tummarna att det fortsätter i rätt riktning och att kanylen fungerar hela medicineringen så vi slipper sätta en ny. 

Någon hade trevliga drömmar under vistelsen :)

Livet

Fotbollsmatcher, piano, dans, scout, parkour, museiklubb, fotbollsträningar, mera scout, tandläkarbesök, blodprov, rådgivningsbesök, tvättberg, kompiskalas, matlistor, veckohandla, laga mat, väcka barn, söva barn, kladdigt ris på golvet, leksaker överallt, byta blöjor, torka snor, förhöra läxor, sätta gränser, städa, städa, städa och läsa Wilma-meddelanden. Skulle inte byta ut det här mot någonting i världen. Njuter så av det liv vi skapat oss! Och njuter lite extra när jag får dricka en varm kopp kaffe medan småflickorna sover och stora barnen är i skolan. Hoppas ni har en lika skön start på veckan som denna fembarnsmorsa! Måndag=tvättdag, och snart hänger hela veckans skörd på tork. 

Småflickornas sovhörnor

Huset vi bor i är stort. Hela 200 kvadrat! Men tre av sovrummen hittar man på övervåningen (samt ett stort allrum, en toalett och ett pytterum som vi använder som skrubb). Vi har valt att ge stora barnen egna rum uppe och själva ta sovrummet på nedervåningen, något som jag är väldigt nöjd med. Så nöjd att jag knappt ens reflekterade över möjligheten att ändra om nu när vår lilla femma var på väg. Efter lite mätande i sovrummet insåg vi att vi utan att det blir för trångt får in två spjälsängar i olika hörn av sovrummet, så nu sover vi här alla fyra. Lillan i korg, än så länge, men i framtiden blir det spjälsäng för henne också. Lite nervös var jag inför nätterna i och med att bebisar kanske inte är tysta hela natten, men Naya har bara vaknat någon enstaka gång och då inte på grund av något ljud från lillasyster så vårt koncept fungerar riktigt bra än så länge! Och på tal om sömn så har vårt lilla skrutt sovit 5-6 timmar i sträck de flesta nätterna, vilket gjort att jag hittills inte lidit av någon sömnbrist sen vi kom hem från BB. Att hon äter med typ tre timmars mellanrum är också helt galet efter att vi haft fyra barn som mer eller mindre suttit fast vid mig de första månaderna. Idag, på hennes tre veckors dag, var jag till butiken själv. Kändes så konstigt att kunna åka hemifrån själv utan att behöva oroa sig för att hon ska gråta efter mig. Men tillbaka till ämnet sovrum: Här sover de, våra småflickor. 

(Jo, sladden till lampan sitter fast så att Naya inte kan dra in den i sängen.)

(Jo, lillasyster ska nog få ett riktigt namn också.)

Syskonkärlek

I och med att vår familj växte med en lillasyster har vi också fått en till storasyster i huset! När Robin och Naya hämtade oss från BB (trapphuset, för inga syskon fick komma in på BB) så frågade jag om vi ska ta hem bebisen också. Fick ett glatt JA till svar och sen dess har hon inte visat några negativa känslor alls gentemot lillasyster. Vi föräldrar har hon dock testat tålamodet på både en och sjutton gånger, men det får man såklart räkna med när man plötsligt kommer hem med en till familjemedlem. Men överlag går det väldigt bra med två små i huset. Om lillasyster är ledsen så kan det ibland hända att Naya också säger att hon är ledsen och vill i famnen. Som tur är så ryms två barn i famnen samtidigt så det är inga problem. Naya tycker om att hålla lillasyster i famnen och brukar säga till när hon vill hålla henne. Och mitt hjärta smälter! De äldre syskonen tycker såklart också om lillasyster, men lite "been there, done that"-känsla har de nog. Men syskonkärlek alltså!! Så underbart!