Så var det dags än en gång. Månader av ovisshet en tredje gång inom två år. Det var väl roligt! Tyvärr är det nu så att jag känner flera som jobbar där, inte bara den äkta hälften. Det här var verkligen ingen trevlig överraskning, men tyvärr så börjar man bli van nu. Hemska saker. Om det fortsätter så här att företag bara samarbetsförhandlar och säger upp en massa folk så kommer det att finnas en hel drös med arbetslösa människor, och utan skatteintäkter så kommer det inte att finnas pengar till arbetslöshetsunderstöd. Ni ser vartåt det barkar... Är annars inte så insatt i politik, men efter att ha studerat en kurs socialpolitik så vet jag lite bättre hur det fungerar och jag är faktiskt bekymrad över framtiden. Den här oändliga laman som bankerna lovade att skulle vända då för över två år sedan. Känns ändå bra att studera nu när det ändå inte finns jobb, men om Robin blir utan jobb nu så är det sådär lagom roligt att vara studerande och ha tre barn... Nå vi ska inte måla fan på väggen ännu, men jag längtar så tills de här förhandlingarna är över. Jag hoppas innerligt att det inte tar lika länge för processen nu som det gjorde förra hösten, för den var oändlig. Roligt om det tar hela sommaren och förstör semestern för anställda, igen! Faan.
Jaa... Suck.. Knappt så man orkar reagera längre.
SvaraRadera