Framtiden.

Det börjar hagla in facebook uppdateringar om folk som blivit antagna till den utbildningen de sökt till. Det börjar en ny del av livet för dem i höst. Och jag står kvar. Eller, jag befinner mig i ett annat skede av livet än andra jämnåriga. Och jag har ingen aning om vad jag vill bli "när jag blir stor". Längtar tills andra "hinner ikapp" mig. Jag trivs jättebra med att vara hemma med Theodor. Är hellre hemma med honom än att studera men ändå känns det som att jag kommer ännu ett steg längre bort från jämnåriga. Fast så borde det egentligen inte kännas för de allra flesta som ska iväg och studera har jag inte mycket kontakt med:p För att sprida vidare lite skvaller så kan jag säga att Emma kom in till sin önskade utbildning!:) Grattis grattis! (Som tur är så är den i Vasa så hon sticker inte iväg någonstans;))

Nu som då så kommer jag till den punkten där jag börjar fundera på framtiden. Jag måste ju börja jobba någon gång (fastän jag helst egentligen skulle vara hemmamamma/hemmafru på heltid). Men det finns inget jobb som intresserar mig nu. Eller barnmorska är väl det som ligger närmast, men jag vet inte. Det här med språket är en stor del som bekymrar mig eftersom jag har jättesvårt med finskan. Dessutom vet jag inte om jag är för känslig för att jobba som barnmorska. Och jag vill inte börja studera något bara för att prova på, igen. Känns inte som att jag vill ödsla tid på det när jag kan vara hemma med Theodor. Dessutom är jag inte en belastning på Vasas dagisplatser;)

Blev ett lite allvarligare inlägg nu. De kommer ibland. Men nu ska jag väcka mina killar eller så får de kall mat. Robin fick ont i huvudet men jag hoppas att det inte har något med den hemska influensan som jag och Theodor hade/har. Nu ska åtminstone JAG äta makaroner och maletkött:)