Nu har det gått så lång tid sen jag bloggade att jag har miljoner saker att skriva om samtidigt som jag inte vet vad jag ska skriva. Har lite svårt att hitta tid till att blogga så istället använder jag mig av stories på Instagram. (Paus pga. Bebis som vaknade i vagnen)
Nåja, ammar i gungstolen och kan kanske skriva lite till. Hur länge kan det månne ta att få ihop en uppdatering?
Min rensningsutmaning klarade jag av. Problemet nu är att vi har två stora sopsäckar som ska föras till återvinning och lika mycket som ska säljas på loppis eller doneras. Borde ta tag i det, men att hinna göra det är inte det lättaste.
Min andra utmaning, den som inte tog slut efter en månad, går riktigt bra. Lägger alltså undan 1€ per kilometer jag har promenerat. Hit räknas bara hela kilometrar och riktiga promenader, inte steg under en dag eller så. Pengarna ska användas till en ny cykelvagn med joggingkit. Hittills över 200€ ihopgått. Är ju såklart samma pengar som jag ändå hade haft, men det känns motiverande att tjäna in dem inför anskaffning av något så dyrt. (1050€ är billigaste varianten jag stött på nu) Har siktet inställt på en Thule Chariot Cross 2. Tittade på en Cab också, för den har mer packutrymme, men den är också tyngre och inte lika bra med utrymme för benen när man använder den som promenad/joggingvagn så Cross känns vettigare. Bäst vore kanske en sport som har handbroms, men det är såpass stor prisskillnad att jag inte känner att det är värt det. Speciellt med tanke på att det är promenader och cykelturer som den mest använda till.
I helgen blev Wilma 9 år och vi hade ett litet kalas åt henne. Börjar bli SÅ TRÖTT på Corona nu. Vet att vi alla sitter i samma båt, men vi har inte träffat mina Helsingfors släktingar på över ett år, min svägerska sen augusti 2019(!) och barnens kusiner i Vasa sen augusti i år. Inga av de här har ens träffat Wintra ännu och hon är ändå snart sex månader! (Gospaus med nämnda skrutt) Många vänner har vi inte heller umgåtts med sen i somras och jag saknar dem. Att vara hemmamamma under rådande omständigheter blir lätt ensamt! Som tur är bor en av mina närmaste vänner i huset bredvid så vi träffas rätt ofta. Och så har jag ganska fullt upp med barnen här hemma också. Tiden går aldrig långsamt längre.
Vi har en riktigt snörik och kall vinter, vilket också för med sig soliga dagar och större tacksamhet gentemot solens värmande strålar. Fåglarna kvittrade på vår promenad idag och våren känns inte allt för avlägsen. Drömmer om promenader utan dubbla halsdukar, stickasockor och huvan uppe.
På tal om stickat så har jag tusen järn i elden men inte tid/ork till att göra så mycket åt dem. Strömsötröjan är påbörjad, likaså något smått till en vän som ska få sitt första barn inom kort. Sockor, en annan tröja och ett julklappsprojekt är också på gång. Men jag vet inte när jag ska hinna med allt. Tiden börjar vara bristvara här! Summerar väl livet som fembarnsmamma ganska bra. Träningen tar också upp en hel del av mina kvällar så naturligt att något annat lite faller åt sidan.
Nåja, dags att värma mat åt oss här. Återkommer förhoppningsvis inom en relativt när framtid!
