Namn?

Ja namnet. Såklart hon har ett namn! Eller officiellt har hon det inte än. Vi har valt ett namn som inte finns i Finland ännu vilket jag antar spelar en roll gällande väntetiden för godkännandet. Inget märkvärdigt namn egentligen, och det finns nog med lite annan stavning. Och i vårt västra grannland är det inte lika ovanligt. Vi har ändå valt att vänta med att gå ut med namnet på sociala medier innan vi fått klartecken från magistraten. Hennes mellannamn tänkte vi hålla hemligt från alla tills namngivningen, men nu med Corona i knutarna vet jag inte när det blir ens. Trist. Men hur som helst väntar vi på ett godkännande från magistraten sen över en månad tillbaka. Naya kallar henne lillasyster så vi kör väl på det här också! (På tal om Corona så hade jag lite snuva i veckan, men testade negativt för Covid-19. Ingen överraskning, men bara att följa direktiv man får.)

Lillasyster har hunnit bli två månader gammal! Och under de senaste veckorna har hon hunnit med många vagnpromenader och en skogsutfärd i bärsele. Vackert! Vi får allt fler leenden av henne så här får ni några smakprov. Man kan ju inget annat än bli glad när man ser så gulliga leenden! 

Bra med en storasyster som förser en med leksaker :)

Snön kom, och smalt bort.

Coronoby

8 dagars antibiotika intravenöst blev resultatet av lillans nageltrång, men nu är hon kanylfri sen förra veckan. Var så konstigt att se henne utan "mössan" när man vant sig vid den över en vecka. Nu mår tårna bra och ungen är så mycket nöjdare nu när antibiotikakuren är slut! Påverkade nog magen mer än vi trodde, trots mjölksyrabakterier. 

Corona har hittat till Kronoby. Ca 20 fall nu inom två veckor. Innan dess inga alls så procentuellt ganska stor höjning... Alla bär munskydd i butiken numera. Jag har själv sytt några och håller på med lite fler som jag tänker sälja. När man ändå har tyg hemma kan man lika bra göra något vettigt med det. Och de är faktiskt ganska roliga att sy! Wilma har sytt två år sig själv, varav det ena helt själv. Stolt mamma (som ju faktiskt är utbildad sömmerska). Hoppas att den här vågen passerar snabbt. Känns så overkligt att leva i en sån här värld...

Men eftersom jag är mestadels hemma så märks det ändå inte av så farligt mycket. Och här hemma har vi det så bra så. Otroligt lycklig över det liv vi skapat åt oss. Tänk att jag har allt det jag någonsin drömt om. Visst, det är kanske inte alltid lika rosa skimrande som man fantiserat, men jag njuter verkligen av vardagen. Idag var en särskilt härlig dag när vi fick med alla barn ut på promenad och stannade vid lilla fotbollsplanen för en match mellan barn och föräldrar. Vill påstå att jag och Robin vann. Rådgivningstanten kanske inte är så glad över den fysiska aktiviteten innan eftergranskningen, men roligt hade vi. Hittade också en massa sommarblommor i dikeskanten som fick komma hem. Kändes dock lite sent med sommarblommor i mitten av oktober. Skulle vara redo för den första snön så småningom, jultokig som jag är. Har börjat på med lite juligt pyssel åtminstone och överväger starkt att byta vita köksgardinerna till röda. Inte tomtar på dem så tror det är okej... Kanske. Snart.