En natt på barnavdelningen

I förrgår la jag märke till att lillasysters ena stortå var lite röd. Vid närmare granskning diagnosgiserade jag henne med nageltrång. Telefontid till rådgivningen hade redan slutat så bestämde mig för att ringa dagen efter. Googlade såklart nageltrång hos nyfödd, och det verkar vara ganska vanligt och kan gå om av sig själv. Nåväl, igår var det lite var under nageln och jag ringde rådgivningen för vägledning. De ville att jag ringer hvc. Hvc i sin tur hade inga läkartider och bad mig ringa nästa morgon. Frågade om det finns något jag kan göra medan vi väntar. Fick rådet att putsa tån och så kunde jag ringa barnakuten för mer tips. Googlade fram vad nageltrång och var är på finska och så ringde jag in. Sköterskan, som nog försökte på svenska men jag gav upp och tog till finskan, bad mig skicka en bild på tån till deras whatsapp. Sagt och gjort, sen ringde hon upp och ville ha in oss på kontroll. Fixade barnvakt åt äldre barnen och en bil att låna och så bar det iväg. Var helt inställd på att vara hemma igen inom några timmar. Väl framme konstaterades att antibiotika behövs och tydligen fungerar inte antibiotika oralt på så här små så det måste bli intravenöst. Hoppsan. För något så smått som nageltrång! Hur det ens uppstått är lite mystiskt, för vi har aldrig klippt hennes naglat eller haft något trångt på fötterna, så helt av sig själv tydligen. Kanyl skulle sättar och crp tas. Crp var bara 6 och ingen feber så det var bra! Men att få dit en kanyl på bebis var inte lätt. Sjuksköterskorna försökte två gånger, läkaren två till och sen pausade vi. De frågade om jag ville gå ut ur rummet medan de försökte, men för mig kändes det mer plågsamt att lämna henne ensam där än att bevittna spektaklet. Fick ett rum på barnavdelningen för hem skulle vi inte åka innan hon fått några doser antibiotika. Ny läkare någon timme senare och hon fick äntligen dit en kanyl i huvudet. Medicineringen påbörjades och vi spenderade natten där. Inga biverkningar av medicinen så vid lunchtid fick vi åka hem igen. Tån är mindre röd och hon får antibiotika intravenöst tre gånger per dygn nu i några dagar till. Så tacksam över hemsjukvården! Och sjukvården överlag (och över att min finska är så bra att jag förstod allt och gjorde mig förstådd). Sånt här kunde man dö av förut, även om nageltrång känns som ett så litet besvär. Håll tummarna att det fortsätter i rätt riktning och att kanylen fungerar hela medicineringen så vi slipper sätta en ny. 

Någon hade trevliga drömmar under vistelsen :)