En natt på barnavdelningen

I förrgår la jag märke till att lillasysters ena stortå var lite röd. Vid närmare granskning diagnosgiserade jag henne med nageltrång. Telefontid till rådgivningen hade redan slutat så bestämde mig för att ringa dagen efter. Googlade såklart nageltrång hos nyfödd, och det verkar vara ganska vanligt och kan gå om av sig själv. Nåväl, igår var det lite var under nageln och jag ringde rådgivningen för vägledning. De ville att jag ringer hvc. Hvc i sin tur hade inga läkartider och bad mig ringa nästa morgon. Frågade om det finns något jag kan göra medan vi väntar. Fick rådet att putsa tån och så kunde jag ringa barnakuten för mer tips. Googlade fram vad nageltrång och var är på finska och så ringde jag in. Sköterskan, som nog försökte på svenska men jag gav upp och tog till finskan, bad mig skicka en bild på tån till deras whatsapp. Sagt och gjort, sen ringde hon upp och ville ha in oss på kontroll. Fixade barnvakt åt äldre barnen och en bil att låna och så bar det iväg. Var helt inställd på att vara hemma igen inom några timmar. Väl framme konstaterades att antibiotika behövs och tydligen fungerar inte antibiotika oralt på så här små så det måste bli intravenöst. Hoppsan. För något så smått som nageltrång! Hur det ens uppstått är lite mystiskt, för vi har aldrig klippt hennes naglat eller haft något trångt på fötterna, så helt av sig själv tydligen. Kanyl skulle sättar och crp tas. Crp var bara 6 och ingen feber så det var bra! Men att få dit en kanyl på bebis var inte lätt. Sjuksköterskorna försökte två gånger, läkaren två till och sen pausade vi. De frågade om jag ville gå ut ur rummet medan de försökte, men för mig kändes det mer plågsamt att lämna henne ensam där än att bevittna spektaklet. Fick ett rum på barnavdelningen för hem skulle vi inte åka innan hon fått några doser antibiotika. Ny läkare någon timme senare och hon fick äntligen dit en kanyl i huvudet. Medicineringen påbörjades och vi spenderade natten där. Inga biverkningar av medicinen så vid lunchtid fick vi åka hem igen. Tån är mindre röd och hon får antibiotika intravenöst tre gånger per dygn nu i några dagar till. Så tacksam över hemsjukvården! Och sjukvården överlag (och över att min finska är så bra att jag förstod allt och gjorde mig förstådd). Sånt här kunde man dö av förut, även om nageltrång känns som ett så litet besvär. Håll tummarna att det fortsätter i rätt riktning och att kanylen fungerar hela medicineringen så vi slipper sätta en ny. 

Någon hade trevliga drömmar under vistelsen :)

Livet

Fotbollsmatcher, piano, dans, scout, parkour, museiklubb, fotbollsträningar, mera scout, tandläkarbesök, blodprov, rådgivningsbesök, tvättberg, kompiskalas, matlistor, veckohandla, laga mat, väcka barn, söva barn, kladdigt ris på golvet, leksaker överallt, byta blöjor, torka snor, förhöra läxor, sätta gränser, städa, städa, städa och läsa Wilma-meddelanden. Skulle inte byta ut det här mot någonting i världen. Njuter så av det liv vi skapat oss! Och njuter lite extra när jag får dricka en varm kopp kaffe medan småflickorna sover och stora barnen är i skolan. Hoppas ni har en lika skön start på veckan som denna fembarnsmorsa! Måndag=tvättdag, och snart hänger hela veckans skörd på tork. 

Småflickornas sovhörnor

Huset vi bor i är stort. Hela 200 kvadrat! Men tre av sovrummen hittar man på övervåningen (samt ett stort allrum, en toalett och ett pytterum som vi använder som skrubb). Vi har valt att ge stora barnen egna rum uppe och själva ta sovrummet på nedervåningen, något som jag är väldigt nöjd med. Så nöjd att jag knappt ens reflekterade över möjligheten att ändra om nu när vår lilla femma var på väg. Efter lite mätande i sovrummet insåg vi att vi utan att det blir för trångt får in två spjälsängar i olika hörn av sovrummet, så nu sover vi här alla fyra. Lillan i korg, än så länge, men i framtiden blir det spjälsäng för henne också. Lite nervös var jag inför nätterna i och med att bebisar kanske inte är tysta hela natten, men Naya har bara vaknat någon enstaka gång och då inte på grund av något ljud från lillasyster så vårt koncept fungerar riktigt bra än så länge! Och på tal om sömn så har vårt lilla skrutt sovit 5-6 timmar i sträck de flesta nätterna, vilket gjort att jag hittills inte lidit av någon sömnbrist sen vi kom hem från BB. Att hon äter med typ tre timmars mellanrum är också helt galet efter att vi haft fyra barn som mer eller mindre suttit fast vid mig de första månaderna. Idag, på hennes tre veckors dag, var jag till butiken själv. Kändes så konstigt att kunna åka hemifrån själv utan att behöva oroa sig för att hon ska gråta efter mig. Men tillbaka till ämnet sovrum: Här sover de, våra småflickor. 

(Jo, sladden till lampan sitter fast så att Naya inte kan dra in den i sängen.)

(Jo, lillasyster ska nog få ett riktigt namn också.)

Syskonkärlek

I och med att vår familj växte med en lillasyster har vi också fått en till storasyster i huset! När Robin och Naya hämtade oss från BB (trapphuset, för inga syskon fick komma in på BB) så frågade jag om vi ska ta hem bebisen också. Fick ett glatt JA till svar och sen dess har hon inte visat några negativa känslor alls gentemot lillasyster. Vi föräldrar har hon dock testat tålamodet på både en och sjutton gånger, men det får man såklart räkna med när man plötsligt kommer hem med en till familjemedlem. Men överlag går det väldigt bra med två små i huset. Om lillasyster är ledsen så kan det ibland hända att Naya också säger att hon är ledsen och vill i famnen. Som tur är så ryms två barn i famnen samtidigt så det är inga problem. Naya tycker om att hålla lillasyster i famnen och brukar säga till när hon vill hålla henne. Och mitt hjärta smälter! De äldre syskonen tycker såklart också om lillasyster, men lite "been there, done that"-känsla har de nog. Men syskonkärlek alltså!! Så underbart!