En natt på förlossningen alldeles för tidigt

Som rubriken lyder så spenderades förra natten på förlossningen. Eller egentligen på BB-avdelningen. Fick en massa sammandragningar efter jobbet igår, trots att jag tagit det riktigt lugnt, druckit mycket och knappt varit ute alls. Efter en panadol och några timmars väntan ringde jag in och de ville ha in mig på koll. Hoppade i bilen efter att ha packat ner lite tidsfördriv (tur det!). Väl framme fick jag vänta en timme på att få komma till läkaren. Ultraljud gjordes och bebis har gott om fostervatten och livmodertappen är lång och relativt opåverkad. Lite öppnar den sig inifrån men det var ingen fara. Blev skjutsad vidare till ett rum på BB där man tog ctg kurva, la infart i armen, fyllde på med vätska samt två tabletter värkstoppande. Sammandragningarna stannade av nästan genast och sen var natten lugn, bortsett från sömnlöshet på grund av sängen som var tippad med huvudändan ner samt ljuset från sommarnatten. Det hotades med ambulans till Uleåborg om värkarna hade blivit värre eftersom jag bara är i vecka 28+5 och de inte sköter så små bebisar här. Som tur var så var allt lugnt under natten och efter ctg kurva och svar från urinprovet  vid lunchtid (som inte visade något avvikande) fick jag åka hem igen. Blev dock sjukskriven resten av tiden jag hade kvar på jobb, så jag körde via jobbet och lämnade in papper, pratade med kollegorna och plockade ihop mina saker. Inte var jag klar med jobbet ännu, men hälsan går före såklart. Nu blir det en lugn sommar i soffan/solstolen. Hade tänkt åka med till Helsingfors på urnsättning men det vågar jag nog inte. Tänk om något skulle starta där och jag hamnar att ligga flera veckor där! Att vara ifrån Naya en natt var redan alldeles tillräckligt för det här mammahjärtat. Ska göra allt i min makt för att få sova hemma i egen säng åtminstone 10 veckor till! Har varit så bortskämd med lugna graviditeter de senaste gångerna så det här överrumplade mig verkligen. Får nog ställa om hjärnan litegrann nu. Bebis ligger tydligen med huvudet uppåt ännu och läkaren började prata om vändningsförsök i vecka 35-36. Är dock inte fundersam över det i och med att våra tre mellanbarn alla vänt sig rätt ganska sent. 

Nu en bit cheesecake, stickning och Friends, i soffläge.