16 maj. Dagen vi väntade på, då för 10 år sedan. Idag skulle vår förstfödde ha blivit 10 år om han behagat komma ut på beräknat datum, men istället får han snällt vänta ytterligare 16 dagar på sin födelsedag. Theodor föddes nämligen i vecka 42+2! Tur att jag inte visste om att väntan skulle bli SÅ lång, han som redan i vecka 28 försökte ta sig ut... 10 år senare står jag fortfarande gravid, om än med barn #5 istället för #1, något längre hår, något tyngre kropp och något lyckligare. Tänk att det gått 10 år! Kommer ännu ihåg frustrationen över att vakna upp varje morgon utan något tecken på att Theodor skulle kunna tänka sig komma ut. De 16 dagarna var absolut de längsta i mitt liv och de lärde mig att aldrig ta för givet att något barn tänker komma ut tidigare än så. Nu har hans syskon, som tur är, inte varit lika envisa men det är inget jag tar för givet när jag är gravid.
På tal om beräknat datum så är vi nu nere på tvåsiffrig nedräkning inför lillskruttens ankomst! (Även om det i praktiken kan innebära ca två veckor utöver det) Känns åtminstone bra att ha kommit fram till "nedräkningen". Tredje trimestern närmar sig och jag känner mig verkligen gravid nu sen ett par dagar tillbaka. Magen blev plötsligt tyngre och halsbrännan kom som ett brev på posten. Klarade för övrigt sockerbelastningen utan problem, vilket var skönt. Alla värden fina också. Fint så! Jakten på syskonvagn är i full gång här och jag handarbetar en hel del åt bebis just nu. Roligt att pyssla på med sånt även om det ännu är ganska länge kvar. Nu är min stora önskan att vi ska få någon värme! Igår för 10 år sedan var det 28 grader! Igår snöade det. Värmerekord för i vår ligger väl runt +11 grader skulle jag tro, och varmare än så är inte utlovat de kommande 10 dagarna. Jag vill kunna gå ut utan mössa, vantar och vadderad jacka! Det är väl inte för mycket begärt? Kanske innan jag går på semester...
Och så en bild med 10 års mellanrum! Om ytterligare 10 år fyller ungen 20...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar