Året 2018

Dags för en årsresumé igen då. Vilket år det sen blev! Hade aldrig kunnat föreställa mig allt vad det skulle innehålla när klockan slog tolv ombord på Wasa Express förra nyåret.

Januari

Firade in det nya året på båten mellan Umeå och Vasa. Höll sen på med examensarbetet och försökte hitta praktikplats. Det visade sig vara lättare sagt än gjort så vi fick tänka om. Istället för att flytta norrut till sommaren fick vi börja med akut lägenhetsjakt. Vi hittade en radhuslägenhet och jag fixade praktikplats åt mig från och med mars. Januari gick åt till att packa och få klart så mycket som möjligt av examensarbetet.

Februari

I februari firade vi Wilma som blev sex år. Ordnade också "hejdå-kalas" för alla barnens kompisar inför flytten. Och så packade jag ner allt, skrev examensarbetet och gjorde en av de sista skolarbeten. I slutet av februari, på sportlovet, gick flyttlasset från Vasa. Eller rättare sagt flyttlassen.

Mars

Theodor började nya skolan, Wilgot och Wilma i ny tvåspråkig dagisgrupp och jag började med praktik i dagisgrupp. Packade upp och körde till Vasa varje helg för att flytta det sista och renovera klart hallen uppe. Min brorsdotter fyllde ett år och andra fadderbarnet fem. 

April

I början av april fick vi veta att jag var gravid med vår lilla fyra. Illamåendet kom ganska snabbt, vilket inte överraskade. Vi renoverade i Vasa och jag påbörjade praktiken med dagvårdsledaren. Presenterade examensarbetet och hade det sen ur världen.

Maj

I maj kom vår lägenhet i Vasa ut till försäljning efter att vi renoverat klart. Jag slutförde min praktik och fick se vår fyra två gånger, på ultra i vecka 9+ och i vecka 11+. 

Juni

Den första juni fyllde Theodor åtta år. Vi berättade åt barnen att de skulle få ett syskon och de blev väldigt glada. Min svägerska tog studentexamen och så fick jag min socionom-examen. Jag började vikariera på dagis dagen efter. En brand släckte jag också, vilket ledde till ambulansfärd och ett extra ultra. Allt gick ändå bra som tur var! Vi firade midsommar med vännerna, och våra goda vänner avslöjade att de också har en liten på jäsning. Magen växte och jag började känna rörelser.

Juli

I juli var vi till Helsingfors över en helg. Jobbade annars varje dag så det blev en snabbis dit detta år. Vi firade midsommar 2, och gjorde 20 veckors ultra. Väldigt hemlighetsfull bebis som inte ville avslöja kön. Och hela juli var det hett!

.

Augusti

Stekhett. Fortfarande. Drack mycket vatten! Robin hade semester. Inte jag. Theodor började tvåan, Wilma började förskola och Wilgot började i utedagis. Jag hade lite ledigt och jobbade inte varje dag under hösten

September

I september blev Wilgot fem år! Robin och jag for till Umeå med våra vänner, och jag var till Helsingfors med syrran.

Oktober

I oktober var vi på resa till Stockholm hela familjen. Drama med bilen som gav upp på vägen ner till Åbo, men det löste sig på bästa sätt. I oktober var vi och såg på ett hus, och så skrev vi på hyreskontrakt för det. 

November

I november gick jag på mammaledigt, packade och blev överraskad med babyshower! Sen flyttade vi från 83 kvadrat till 200 när jag var i vecka 38. Crazy...

December

Julpyntade, bakade pepparkakor, var på julmarknad, julgröt och julfester. Fyllde 28 år och var på 30 års kalas. Väntade på bebis och hon bestämde sig för att komma ut redan dagen innan beräknat datum. Jag som hade ställt in mig på bebis först efter jul. Högg julgran i pappas skog, var på kalas till svägerskan och firade jul. Mellandagsrea och övernattning hos svärmor hann vi också med på slutrakan av året. 

Det här året blev utan tvekan mer händelserikt än jag någonsin kunnat föreställa mig. Att ta examen, flytta två gånger och få barn är något man normalt kanske inte gör under ett och samma år. Blir alldeles matt av att bara tänka på det! Men vi överlevde alla med vettet något så när i behåll. Barnen har anpassat sig jättebra efter flytten (flyttarna) och vi börjar ha installerat oss riktigt bra i nya huset med nya familjemedlemmen. Bebisen blev såklart årets höjdpunkt och jag har svårt att tro att nästa år ska kunna toppa det här året. Ser dock fram emot ett nytt mindre händelserikt år som mammaledig ute på "landet". Att våra goda vänner ska få sin bebis i januari/februari ser vi fram emot väldigt mycket! Och sen fyller Wilma sju år(!), Theodor nio år(!) och så får alla barnen ha ett långt sommarlov innan Theodor börjar på trean, Wilma på ettan och Wilgot i förskola. Jag hoppas också att vi ska få vår lägenhet i Vasa såld (trög bostadsmarknad för tillfället...) men någon flytt under kommande år tror jag inte att det blir och det känns skönt. Nu när vi har 200 kvadrat att husera på så känns det inte alls lika stressigt att hitta hus att köpa. Här ryms vi bra och trivs bra också. Och att barndomsbästisen flyttar in till granngården inom kort är inte fy skam det heller.

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla! 

Förlossningsberättelse #4

Onsdagen den 12 december vaknade jag som vanligt på morgonen och insåg att förlossningen inte satt igång den här natten heller. Skrev ett smått uppgivet inlägg om hur långsamt tiden går som höggravid i en mammagrupp på Facebook, och hur frustrerande det är att inte veta om bebis tänker komma ut samma dag eller om två veckor. Skickade iväg Theodor och Wilma med bussen som vanligt, åt frukost och bänkade mig i soffan med Wilgot. Vi byggde ett juligt 100 bitars pussel och jag låg och funderade över hur och när förlossningen kommer att starta. Kände mig väldigt uppgiven trots att det beräknade datumet ännu låg en dag framåt. Tänkte att det säkert startar med värkar eftersom ingen av mina förlossningar startat med vattenavgång, och om man en gång har starka hinnor så brukar man ha det alla graviditeter. Ungefär fem minuter senare, klockan 10:25, känner jag att något rör på sig där nere så rusar till toaletten. Hinner sätta mig ner och inser att jag inte alls kontrollerar vad som kommer ut. Adrenalinet rusar till 100 kan jag lova! Ringer förlossningen och förklarar att jag tror att vattnet gick. De vill att jag kommer in för att kolla så det säkert är vattnet som gått och om det är det så kommer jag inte hem därifrån utan bebis eftersom jag är GBS positiv. Robin har samma morgon varit på ett viktigt möte och när jag ringer honom har han just hunnit bänka sig vid datorn på jobbet. "It's babytime! Vattnet gick.", och så är han i bilen på väg hem. Ringer min mamma som kommer och hämtar Wilgot. Startar datorn och tömmer kamerans minneskort, något som jag såklart borde gjort tidigare men det gick såhär också. Packar det sista som vi ska ha med och konstaterar snabbt att det nog är vattnet som går. Ger en bunt med julkort som ska postas åt min mamma, eftersom det var sista dagen att posta dem (och jag hann inte skriva avsändare på kuverten så jag kommer inte ens att veta om det är någon som blev utan julkort, sorry). Robin kommer hem och vi hoppar i bilen, med handdukar under mig OM det skulle koma störtfloder ur mig. Kände av några sammandragningar på vägen till sjukhuset, men de var väldigt svaga. Solen sken samtidigt som det snöade.

Väldigt förväntansfull blivande storebror.

Såhär chockad kan man se ut när vattnet precis gått.

Underbart vinterväder!

Väl framme fick jag ligga i CTG kurva en halvtimme. Inga värkar alls. De skulle testa om det är vattnet som gått, men pölen som lämnar kvar under mig avslöjar nog det innan något test har blivit taget ens. Blir kollar och är 1cm öppen, ganska lång tapp och den är relativt långt bak ännu. Ingenting på gång där inte. Vi blir skickade till BB-avdelningen och får ett rum där. Vi kom mitt i lunchen så jag får gå och äta där, och Robin for och söka efter mat åt sig. Efter maten la de antibiotika i dropp åt mig, på grund av att jag är GBS positiv, och det ska jag få med fyra timmars mellanrum tills barnet är fött. Först var det tal om att se om förlossningen startar spontant innan morgonen, och sen konsultera läkare, men läkaren kommer in när jag har droppet och vill få tappen att mogna genom att ge en pytteliten cytotec tablett. Får den efter att droppet droppat klart kl.13:10, och samtidigt blir det CTG kurva nästan en timme. Börjar vid det här laget vara ganska trött på att bara ligga ner eftersom jag vet att tyngdkraften inte hjälper till över huvud taget i den positionen, och känner mig säker på att kunna gå igång förlossningen. Kurvan ser bra ut och vi får äntligen röra oss fritt! Går omkring i korridorerna på sjukhuset. Upp för trappor, ner för trappor, fram och tillbaka. Tar en kaffe på cafeterian. Värkarna började komma genast vi började röra på oss och fortsatte medan vi satt ner. Gick lite mer efter kaffet och träffade en av Robins kompisar som tydligen jobbar på sjukhuset, så vi fick en liten pratstund där också. Täta värkar, men korta.

Sista bilden med stora magen.

15:45 kom vi tillbaka till rummet på BB. Började nu klocka värkarna och de kommer med 3 minuters mellanrum men håller bara i sig 30-40 sekunder. Man räknar med att förlossningen startade kl.15:30. Fick en pilatesboll att sitta på under värkarna. Riktigt bra ställning att ta dem i. Får en värmepåse att använda också. Kl. 17 ligger jag i kurva igen och har fått mer antibiotika, men den här gången sprutar de in det i kanylen istället för att ha det i dropp. Skulle få mer cytotec nu var tanken, men kroppen är nog igång av sig själv nu så det behövs inte. Blev kollad hur många cm öppen jag är mellan 17 och 18, och då är jag 3-4cm öppen, tappen nästan borta och bebisen väldigt lågt ner. Barnmorskan tycker att vi kan stanna i BB rummet tills vi känner att vi vill över till förlossningen. 18:45 kommer vi över till förlossningen och jag går i duschen. Så skönt med varmt vatten! 19:30 är jag ute ur duschen och de har precis tagit blodprov på mig för att kolla CRP. Ligger i kurvan och nu börjar det bli riktigt jobbigt. Spänner mig genom värkarna fastän jag vet att jag inte ska göra det. 19:45 blir jag kollad och eftersom jag bara är 7cm så ber jag om PCB bedövning. (Värkar efter att vattnet har gått är SÅ mycket vassare än värkar innan vattnet går kan jag berätta, och eftersom hela förlossningen pågått efter vattenavgång så börjar det nå gränsen för vad jag klarar av). 20:10 kommer läkaren och sätter PCB. 4 minuter helt utan smärta=himmelriket! Var tydligen 9cm när PCB lades, märkte läkaren direkt efteråt. Får en spruta muskelavslappnande också för livmoderöppningen är så spänd. Det kommer en värk som gör nästan lika ont som innan bedövningen, och en till. Sen trycker det på och det är dags att krysta. Klockan är nu 20:25. Ligger på ena sidan först men vänder sedan till samma sida som alla andra barn är födda på. Krystvärkarna känns inte alls lika tydligt nu som de förlossningar när jag inte tagit PCB, men krysttekniken sitter ändå. Gör såklart väldigt ont, men inser ju att jag inte kommer ifrån smärtan utan att ha krystat ut ungen så jag tar i. 6 minuter senare, kl. 20:31, kommer hon ut, med navelsträngen ett varv runt halsen. Jag ser genast själv att det är en liten flicka och efter en stund börjar hon gråta. Knäpper upp tröjan och får upp henne på bröstet. Glädjetårar i ögonen på både mig och nyblivna fyrabarnspappan. Helt magiskt ögonblick, och jag får tårar i ögonen bara av att tänka på det nu i efterhand. Jag var så med den här gången. Inga minnesluckor utan en väldigt klar bild av vad som hände. När navelsträngen slutat pulsera så får Robin klippa den. Tror det är första gången jag faktiskt ser när han klipper av den.

Sen vill moderkakan inte ut och jag blöder ganska mycket. Vet att det är vanligt och vet också hur man går till väga om den inte lossnar så känner mig inte stressad. Får en shot cytotec och det gör susen. 20:52 kommer den ut och förlossningen är därmed över. Sprack inget alls. Jag ammar henne, men hon har ganska svårt att ta bröstet och skriker mycket. Får in födelsedagsbrickan, den bästa måltiden som finns! Efter två timmar undersöker de tösen. 3695g och 50,5cm. Huvudomkretsen 35,4cm och apgar poängen 9/9/10 för färgen. Jag får gå i duschen och efteråt får jag och tösen ligga i sängen med värmetäcke på. Fryser ganska mycket efter förlossningen. Kl. 23 blir vi flyttade tillbaka till vårt rum på BB och Robin åker så småningom hem. Fröken skriker ganska mycket, men de tror att det beror på ont i huvudet efter förlossningen. Det ger med sig under natten.

Från regelbundna etablerade värkar tog det fem timmar innan hon var ute. Skulle främst beskriva förlossningen som intensiv med väldigt vassa värkar. Föredrar förlossning som startar med värkar! Men allt gick ju bra så det blev såklart en väldigt positiv upplevelse igen en gång. Tänk att jag har fått uppleva det häftigaste som finns fyra gånger!