Otrygg

Hade en riktigt konstig känsla idag när jag var på stan. Har säkert att göra med alla terrordåd som sker överallt (+att jag typ aldrig är på stan numera) och att jag igår såg en kort dokumentär om terrordådet i Åbo. Hände såklart ingenting hemskt i stan (varför skulle det?), men när jag kom hem läste jag att en kvinna blivit knivhuggen av en främling helt random igår kväll. Så hemskt! Att man inte ska kunna känna sig trygg någonstans... Körde förbi platsen där det hände igår kväll, men sannolikheten att någon skulle attackera någon som kör moped är ju inte direkt stor. Fick riktigt dålig fiilis av det här. Riktigt. Jag vet att man inte borde bli uppskrämd av såna här händelser men ibland är det svårt. Usch. Som tur var så kunde kvinnan springa därifrån och tillkalla hjälp! 

För några år sen hamnade jag och barnen mitt i händelsernas centrum när en kille knivhögg en man mitt på gatan en helt vanlig vardag. Vi kom till brottsplatsen utan att veta om det precis när polisen kom för att gripa gärningsmannen. Det satte sina spår det också. Det kom så nära på något sätt, att se den skadade ligga under ett lakan och poliser som drog vapen. Usch. Det gick sämre för den mannen för han dog av sina skador. Båda dessa fall så har gärningsmannen varit minderårig. Måste vara någon som mår jättedåligt som gör något så här hemskt. Om vi alla skulle ta hand om varandra lite bättre så kanske världen skulle bli en lite ljusare plats. Just nu har man mest lust att flytta ut mitt i skogen, för risken att bli attackerad av en björn känns mindre sannolik än att en människa skulle göra det. 

Det var kvällens funderingar från en smått uppskrämd mamma.