Nu kom den. Febern. Wilma natten till måndag och pojkarna i förrgår och igår. Inte oväntat alls med tanke på att de alltid blir sjuka under första veckorna i dagis. Nåja, hoppas att vi hålls friska nu då! Jag har skola imorgon för första gången i höst men som tur är så kan min syster barnvakta om barnen får något återfall idag. Själv har jag inte haft feber på fler år `*ta i trä* men lite småförkyld är jag allt. Wilma hostar en hel del men är annars pigg och kry.
Sent igår kväll när jag satt framför tvn började Wilgot gråta. Inget vanligt gråt utan feber-panikskrik. Jag avskyr när det händer. Rusade upp och såg att han var på väg ur sängen. Lyfte upp honom i famnen men det gjorde ingenting bättre. Han skrek i panik och ibland när han såg rakt ut i luften fick han ännu mer panik, precis som om han sett något riktigt hemskt. Det smittar av sig kan jag lova. Han skulle passa perfekt i en skräckfilm när han befinner sig i det där tillståndet. Att vara ensam vuxen hemma med honom då, och att det är mörkt ännu till gör nog att också jag blir rädd, hehe. Nåja, vi stängde in oss i badrummet och satt på golvet en stund innan han lugnade ner sig och "vaknade". Han mindes inte varför han varit ledsen alls så det är nog något som sker i sömnen och oftast när han har feber. Men tänk er skrikande unge i famnen som är riktigt spänd och sen tittar på något som gör honom så rädd och panikslagen man bara kan tänka sig att man kan bli, utan att det finns någonting där. Tur att det inte sker ofta, säger mamman som sett på för många skräckfilmer under tonåren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar