Det här att vara hemma med sjukt barn är inget för mig. Jag blir så rastlös och känner mig isolerad. Känns som att livet är på paus. Bara väntar på att allt ska bli som "vanligt" igen. Nu känns den här spysjukan extra jobbig eftersom jag redan varit hemma med febrigt/hostigt barn en vecka före det här bröt ut. 1,5dygn var Theodor symtomfri innan han idag spydde igen. Så nu är det klart att han inte kan far till dagis mera den här månaden och nästa månad har han sommarlov. Det betyder att han redan nu har sommarlov egentligen och samma gäller för hans syskon då eftersom de med största sannolikhet också får det inom de närmaste dagarna. Nu blir dilemmat bara att få hem ungarnas kläder och saker från dagis. I november tog det 2 veckor för spysjukan att ta sig igenom hela familjen. Räknar med samma fart nu och hoppas innerligt att vi är friska till Theodors kalas om exakt två veckor. Ni kanske har räknat ut att jag kommer att ha varit hemma med sjuka barn i tre veckor då. Närmare en månad. Känns ju inte skoj alls. Borde ha fått vattkoppor i samma veva ;)
En liten prommenad får jag ändå varje dag eftersom Wilgot inte somnar annars. Det är så konstigt att han förra sommaren slutade sova dagtid och nu sedan dagisstarten i höst måste sova för att inte bli till ett värre monster än han redan är med treårstrotset flåsande i nacken. Det här med barn tätt är ju skoj för att de har varandra men det är också väldigt intensivt när två befinner sig i typ samma trotsperiod. Mycket skrik och gnäll från ungarna. Allt är fel som man gör. Testar testar testar. Nå, det lär vi få dras med längre än spysjuka så ska inte klaga så mycket. Och hellre trots än spyor, I tell you!
En liten prommenad får jag ändå varje dag eftersom Wilgot inte somnar annars. Det är så konstigt att han förra sommaren slutade sova dagtid och nu sedan dagisstarten i höst måste sova för att inte bli till ett värre monster än han redan är med treårstrotset flåsande i nacken. Det här med barn tätt är ju skoj för att de har varandra men det är också väldigt intensivt när två befinner sig i typ samma trotsperiod. Mycket skrik och gnäll från ungarna. Allt är fel som man gör. Testar testar testar. Nå, det lär vi få dras med längre än spysjuka så ska inte klaga så mycket. Och hellre trots än spyor, I tell you!
Oj det här låter precis som våra senaste 1,5 veckor! Först började storebror hosta och var hes så han fick vara hemma från dagis. Sen efter några dagar kom magsjukan också. Några spyor, över ett dygns paus och så fler spyor. Sen blev jag själv illamående, som tur inget som kommit upp för mig. Men jobbigt att inte kunna äta normalt och samtidigt ta hand om barnen. Nu fick lillasyster (4 mån) också hosta så nätterna är ju som dom är nu.. Nå som tur är kan storebror vara sista veckan på dagis innan sommarlovet. Så kan jag vila upp mig. Hade egentligen tänkt passa på att städa upp hemmet medan man har tid. Men bättre att vila upp sig lite så man har några krafter kvar sen då alla tillfrisknat... Isolerad är precis vad man känner sig!
SvaraRaderaSkulle enligt planerna haft 7 dagar ledigt med barnen på dagis så jag skulle fått något gjort, men nu blev det inga dagar lediga istället... Nå, tur att de ändå är så stora att de kan underhålla sig själv till stor del :)
Radera