Vuxenpoäng?

Idag har jag håvat in vuxenpoäng. För det första så skaffade jag s-kort åt oss nu, vilket var på tiden eftersom vi ändå köper all mat från Prisma numera. Och för det andra har jag kokat munkar idag. Har haft värsta skräckscenariot framför mig när jag tänkt tanken att göra det, men det gick riktigt bra. Ingenting började brinna, ingen olja skvätte någonstans och jag brände mig inte. Dessutom blev munkarna goda också. 

En lite komisk sak från dagens s-banks besök. Jag kom dit med mopedhjälmen under armen och första tanten i kassan frågade var om jag har id med mig för att bli ägarkund. Strax efteråt frågade hon om jag nog var medveten om att det kostar att bli ägarkund. Hon mjuknade lite när hon läste igenom blanketten jag fyllt i på förhand, för där står det att jag har tre barn och är gift. Men tydligen så blir man lite stämplad om man kommer in och tänker göra något "vuxet" när man har flätor i håret och mopedhjälm under armen. Hon räknade ut att jag är studerande utan att jag behövde säga till om det i alla fall, hehe. Men har ändå lite svårt att tänka mig att hon skulle ha trott att jag var minderårig... Börjar vara en del år sedan man var det! 

Har funderat en del över det här med att känna sig vuxen. Det finns vissa tillfällen då jag känt mig mer vuxen än annars, som på första föräldramötet, när vi tog bostadslån eller när jag bakade bullar för första gången själv. Men jag känner mig inte vuxen ännu. Vet inte ens hur det ska kännas, så antagligen är det bara en känsla jag tror att ska infinna sig men som på riktigt inte existerar. Nå senast när jag börjar jobba efter studierna så borde jag väl känna mig vuxen, om jag någonsin kommer att göra det. Åldern är inget jag själv förknippar alls med hur vuxen man är.

Har också märkt att jag har en tendens att göra sånt som inte väntas av en, eller som man inte gör i den åldern/livssituationen. Tycker att jag alltid tillhör någon grupp dit jag skiljer ur på något sätt. Nu som studerande skiljer jag ur för att jag är lastgammal och har tre barn, hehe. Som hemmamamma var jag mycket yngre än medeltalet så därför kände jag mig lite udda. Och så är jag 25 år och kör med vespa! Men i dessa fall är det främst åldern som känns som det avvikande. Har inte haft några problem att umgås med folk fastän de kan vara 20 år äldre än mig. Eller sex år yngre. Väldigt varierande bekantskapskrets har jag och knappt någon alls i min egen ålder, förutom de gamla goda vännerna som för alltid finns där.  

Hur är det med er? Känner ni er vuxna och i vilket skede av livet/ålder hände det? :)