Förlossningsberättelse, bilder och lite till

Magen i vecka 40+0, alltså det beräknade födelsedatumet. Inte så stor inte.

 

Det beräknade datumet kom och gick, som väntat. Tre dagar över tiden var jag på rådgivningsbesök och det gjordes en inre undersökning och hinnsvepning för att kanske få igång någonting. Det har inte fungerat varken med Theodor eller Wilma men gav det ett försök. Känner knappt av när det görs ändå. Började få sammandragningar under eftermiddagen som inte gjorde ont men kom med jämna mellanrum utan att öka i styrka. Kände ändå på mig att det kunde starta under natten och Robin var övertygad om att det skulle göra det. När jag sovit några timmar vaknade jag 03:45 av första värken. 8 minuter senare kom en till och så fortsatte det. De var inte så starka och jag var väldigt osäker på när vi skulle åka in eftersom det gick så snabbt med Wilma. Ringde grannen efter två timmar och hon kom hit. Ringde förlossningen och förvarnade dem. Hade fortfarande 8 minuter mellan värkarna och de var inte starka. Kände nog att vi åkte in alldeles för tidigt men tänkte att det är bättre än att föda i bilen sen.

06:45 kom vi till sjukhuset. Den här gången parkerade vi också på parkeringen längst bort, lika som sist, men vi visste att ungen inte skulle falla ut under promenaden upp till sjukhuset eftersom värkarna ännu var ganska svaga. Fick ligga i ctg-kurva i en timme och det var fortfarande 8 minuter mellan. Kände mig ganska korkad som kom in så tidigt fastän det var tredje barnet och jag ändå vet hur ont det ska göra innan det är klart. 4cm öppen var jag i alla fall så något hade hänt sen dagen innan då jag var bara 2cm. De (barnmorska och en studerande) gjorde en hinnsvepning och vi blev tillsagda att gå ut och gå en halvtimme. Gick ner för trapporna, ut en sväng, upp till åttonde våningen och ner till förlossningen igen. Värkarna kom med två minuters mellanrum när jag rörde på mig. Fick byta om till sjukhuskläder och gå till ett förlossningsrum. Ctg-kurva igen, 4-5 minuter mellan värkarna. Sen var det bara att vänta. Fick komma bort från kurvan och satt i gungstolen en stund.

 Blev undersökt i något skede och var då 5cm. De sa att de skulle ta hål på hinnorna sen när hon i rummet bredvid fött sitt barn så det inte blev två förlossningar på samma gång. Sen satt jag fast i ctg-kurva i liggande ställning hur länge som helst och jag började bli ganska irriterad över att det tog så lång tid för kvinnan i rummet bredvid att få ut ungen;) Mat fick vi också och jag fick i mig lite sallad och bröd. Till sist så stod jag inte ut med att vänta längre så vi ringde på klockan. Blev undersökt och var till min stora besvikelse bara 6cm öppen. Började allvarligt fundera på att i alla fall ta pcb-bedövning om det skulle dra ut på tiden så här mycket. Barnmorskan sa att de tar hål på hinnorna nu och då brukar det går snabbt och hon gissade att jag skulle krysta om en timme ungefär. Den studerande tog hål på hinnorna och en skalpelektrod (fästes i bebisens huvud och håller koll på bebisens hjärtljud) sattes på bebisen. Klockan var nu 11:45. Här var jag lite osmart och låg ner vilket gjorde att allt tog längre tid. Efter en timme kom barnmorskan och studerande tillbaka och frågade om jag ville använda en gåstol. JA TACK! Önskar att jag hade fått en sån redan flera timmar tidigare. Var mycket bekvämare att "hänga" på den än att ligga ner eller bara luta sig mot något. Hann inte stå många minuter innan det började trycka på och vi fick ringa på klockan. Blev undersökt och det var en liten kant kvar. Vid nästa värk fick jag i alla fall trycka på på samma gång som barnmorskan masserade bort kanten. Otroligt smärtsamt må jag säga. Sen vid nästa värk, efter sammanlagt två minuters krystande, så kom han ut klockan 12:55 den 7/9. Och den där känslan när smärtan försvinner, finns ingenting bättre! Grät av både lättnad och glädje. Äntligen var han här, vår älskade fina lilla son. 3595gram och 50,5cm med 36cm huvudomkrets. Helt perfekt liten gosse med alla fingrar och tår. Efter en graviditet fylld av oro och ovisshet kunde vi äntligen andas ut. Inga fel alls har hittats och orsaken till den stora nacksvullnaden på första ultrat är och förblir oklar men huvudsaken är att han är frisk och lever. Är så tacksam över att vi har honom här nu när jag tänker tillbaka på hur jobbig första halvan av graviditeten var. När vi inte alls visste vad framtiden skulle föra med sig. Hade då väldigt svårt att tro att graviditeten skulle få ett så här lyckligt slut.

Jag är nöjd med förlossningen fastän vi kom in onödigt tidigt och jag låg ner för mycket. Men allt gick bra. Inget kejsarsnitt, sugklocka eller sånt behövdes. Jag sprack inte alls och kände mig helt som vanligt redan dagen efter. Återhämtade mig förvånansvärt snabbt. 

Förlossningen tog ca 9 timmar. Längre än med Wilma, kortare än med Theodor. Gick över tiden 16 dagar med Theodor, 3 med Wilma och 4 nu. Klarade mig utan bedövning, precis som med Wilma. Men det gjorde mycket mera ont den här gången än med Wilma. Rörde inte lustgasen den här gången heller.  Krystade 2 minuter nu, 1 minut med Wilma och 46 minuter med Theodor. Theodor var störst, Wilma minst. Så den här blev liksom mitt i mellan på alla punkter, förutom hur länge vi stannade på bb för den här gången for vi hem dagen efter. Det föddes ovanligt många barn just den här helgen vid Vasa Centralsjukhus, 21 stycken, så det var trångt på bb.

Första mötet.

 Lillen en dag gammal.

 10 dagar.

 11 dagar.

 Nu 11 dagar efter förlossningen syns inga spår av graviditeten. Gick bara upp 4kg så allt det, och säkert lite till, försvann vid förlossningen. Barnmorskan som var på hem besök i förrgår var förundrad över att det inte finns någon mage kvar fastän jag nu fött tre barn inom loppet av 3 år och 4 månader. Men det har nog att göra med att jag inte haft så stor gravidmage.

Känns lite overkligt ännu att vi har tre små underverk nu. En familj på fem. Bilen full.Fullt runt vårt matbord blir det också sen när lillen kommer upp till den åldern när han ska äta fast mat. 

Theodor och Wilma tycker mycket om vår nya familjemedlem. Ingen svartsjuka har de visat ännu. Mera trots och bus än vanligt har det varit men det börjar lugna ner sig nu. Sen när vi kommer in i våra normala rutiner så tror jag nog att det lugnar ner sig. Nästa vecka är vi nog ännu hemma, förutom när Theodor ska till dagklubb och hämtas därifrån. Öppet dagis får nog vänta till veckan efter.

Ikväll har jag och lillen varit på föräldramöte. Det var riktigt trevligt. Han sov i bilstolen hela tiden och fortsatte med det när vi kom hem. Fyra timmar i sträck sov han! Händer inte så jätte ofta det inte. Han trodde säkert att det var natt redan så får se hur natten blir nu då. Han har en tendens att vara vaken en timme eller två om nätterna när han ätit. Och så har han lite svårt att somna till natten också. Jag ammar, han somnar, jag lägger ner honom och kryper själv ner i sängen för att sova och så vaknar han och är ledsen. Ammar igen, lägger ner honom och så samma procedur några gånger. Han är inte så vidare förtjust i nappen men ska försöka vänja honom vid den för jag är inte så vidare förtjust över att agera mänsklig napp.

Wilma har som jag tidigare nämnt krånglat med sömnen. Ikväll somnade hon dock ovanligt snabbt! Theodor har varit utan blöja hela dagen utan en enda olycka. Får se om det bara råkade sig eller om han nu är mogen för att sluta med blöja på dagen. Ännu förra veckan blev det många olyckor så vi har haft paus nu i några dagar men nu sa han själv till att han ville ha kalsonger och det är mer än en gång idag som han själv rusat iväg till toaletten vilket inte har hänt förut så får se. Det ser ljust ut. Men just nu har vi faktiskt tre blöjbarn och det är inte så fasligt jobbigt inte. Hoppas bara att lillen börjar producera de mer illaluktande blöjorna mer sällan så vi kan börja med tygblöjor. Inte roligt med kakka i varje blöja när man använder tygisar inte...

Och så var det gissningslistan också:
Nina: 2.9 3515g 50cm
Moffa: 4.9 4050g 51cm
Therese: 5.9 4050g 51cm
Maria: 5.9 4200g 52cm
Petra : 7.9 kl.18:06 3890g 50cm
Joacim: 8.9 4235g 53cm
Pia: 9.9 3980g 54cm
Mamma-mommo: 10.9 4500g 52cm
Sarah : 10.9 3890g 52cm
Johanna: 11.9 kl. 06:10 4180g 53cm
Daniela: 12.9 4045g 51cm

Nina hade mest rätt på vikt/längd och Petra hade rätt datum. Också min svärmor hade gissat rätt datum. 

Nu blev det här ett jättelångt inlägg men jag hade tid och kände för att blogga ikväll. Godnatt!