Torsdagsfunderingar

Äntligen börjar klockan närma sig tiden då Robin kommer hem. Jag börjar bli hungrig.
Idag har vi städat. Hållit oss svala inomhus. Blev väldigt förvånad när jag klockan åtta i morse såg att det var 20 grader ute. Är tacksam över att vi inte behöver sitta i vår bil idag. Men imorgon måste vi helg och kalas handla. Har lite tårt-ångest för jag är verkligen inte bra på tårtdekorationer men Theodor har sin önskan om traktorer på tårtan så ska göra mitt bästa.

Jag blir alltid lika förvånad över hur envis Wilma kan vara. Det här att lägga sig ner på golvet och skrika är inget vår (snart) treåring håller på med utan Wilma står för den underhållningen så det räcker och blir över. Men så ibland är hon så snäll och lugn så folk blir helt förundrade över hur snäll flicka vi har. Ja, det ska väl vägas upp med lite skrik. Hon har ändå blivit så stor så hon förstår vad man säger och ibland också lyder. Pappas flicka är hon nog. Så fort man säger något om att pappa snart kommer hem så blir munnen till ett o och ögonen stora och runda. Och nu snart, om ungefär 20 minuter så kommer han hem igen. Sen, maaaat!