Gnäll

Oj så gråtig Wilma var på bussen idag. Skrek hela vägen hem. Trött och så var det stekhett i bussen. Såg bara hur alla andra på bussen ville säga "ta upp ungen ur vagnen så hon slutar skrika", men jag vet precis vad som hade hänt då. Hon hade skrikit lika mycket, kråmat sig i famnen för att hon inte vill vara i famnen och om hon hade kommit loss så hade hon slängt sig på mage på bussgolvet, fortfarande gråtande. Bara att bita ihop och önska att de 15 minuter som bussresan tar ska gå snabbt sådana gånger. 

När vi gick hem från bussen såg vi två skolpojkar som cyklade mitt på vägen (utan hjälm och utan att hålla i styren såklart) trots att det finns cykelväg. Och så är det inte en liten grusväg utan en av de större vägarna här med ganska tät trafik. Fine, pojkarna kanske (åtminstone tror att de) hör/ser när en bil kommer men vilket exempel sätter det åt småpojkar i treårsåldern?! Har förut sett skolbarn som leker mitt på vägen också vilket inte heller känns riktigt rätt. Kanske får hönsmamma stämpel nu men jag skulle verkligen bli glad om Theodor fick för sig att göra likadant som de hör barnen, springer ut på vägen och blir överkörd. Nej usch.Tycker att det är alltför ofta jag får förklara åt Theodor att "så där som de gör får man inte göra".