Mamma är ingen ålder!

Det här med att vara en "ung mamma" (vad som då definieras som ung är en annan sak) har åtminstone varit ett ganska hett ämne. Innan Theodor föddes och hans första månader så fanns det en ung mamma grupp i Vasa där jag träffade andra "unga mammor". Det var riktigt trevligt och jag har fått en massa nya bekanta tack vare det men för att vara riktigt ärlig så tror jag inte åldern hade ett piss med det att göra. Innan Theodor föddes trodde jag att klyftan mellan unga och "normala" mammor var stor. Kände mig inte alls bekväm i tanken att umgås med personer 10-15 år äldre än mig. Kände mig väldigt liten. Men nu efteråt så går det precis lika bra att umgås med mammor som är 35 som med de som är 20. När man har barn har man något gemensamt med många många människor och samtalsämnen tar aldrig slut. Jag känner mig inte alls "liten" när jag umgås med de som är 15 år äldre än mig, när det kommer till att prata om barn. Jag har lika mycket att komma med i diskussioner som de har. Den enda gången som jag märker att jag inte har lika lång livserfarenhet är när det pratas om resor, hus, styvbarn, och jobb, men det beror inte enbart på min ålder det heller. Det finns säkert 21 åringar som har hus, har rest en massa och har styvbarn. När jag pratar med folk i min egen ålder så har de också en massa erfarenheter som inte jag har, studieliv och sånt, medan de kanske inte vet ett skvatt om barn. 

Det finns unga mammor som inte kan ta hand om sina barn och så finns det äldre mammor som inte kan ta hand om sina barn. Men de allra flesta kan ta hand om sina barn, oavsett ålder. Tror inte att man någonsin är helt beredd på att bli förälder vare sig man är 20 eller 40 men man växer in i rollen väldigt snabbt. Nu förespråkar jag på inget sätt 15 åringar till att skaffa barn! Man får offra en hel del när man bildar familj och fastän man kan skaffa barnvakt så blir det ändå aldrig samma sak som att vara barnlös. Jag tycker att man ska ha blivit myndig innan man börjar fundera på att skaffa barn, inte för att det sker något magiskt när man fyller 18 men lagligt så ska man klara sig själv då och jag tycker inte att det är direkt passande att ha barn medan man själv räknas som barn. Men livet blir såklart aldrig som man tänkt sig:) 

(Sen går det förstås att diskutera för och nackdelar med att vara ung/äldre mamma men det tänker jag inte ge mig in på)

Jag fick inget riktigt studieliv som många andra i min ålder lever och ibland kan jag sakna det. Men jag skulle såklart aldrig byta ut mitt liv mot mot någonting annat för jag har ju de underbaraste ungarna.

Har några gånger upplevt att äldre mammor tittat ner på mig men oftast känner jag mig inte det minsta annorlunda fastän jag är lite yngre än snittet. Mamma är ingen ålder!