Bam bam

Vi smällde några små raketer igår så att ungarna skulle få se. Röken syntes bättre än raketerna men ungarna var fascinerade:)

Jag och mina ungar for hem någon gång efter 10 och Theodor var inte alls trött. Han lyssnade till raketsmällarna, för det syntes inga raketer. Jag väntade en stund med att stänga för Theodors fönster så att han kunde ligga och titta ut:) Lite specialbehandling en sån här kväll. Wilma var svintrött men åt ändå en gång inatt bara innan hon tog morgon klockan 7, efter endast 8 timmars natt. Så hade jag inte tänkt det.

Det ringde på dörren för en stund sedan (och eftersom vi nu har betalat tv-licensen så vågade jag öppna;)) och ungarnas fammo och faster stod där och ville kidnappa Theodor:) Så nu är vi ensamma med Wilma och det är så tyst, tomt och välstädat!